Jag lever! … men inte embryona

Min långa tystnad kommer sig av att jag har varit i Stockholm och bott in mig i vår nya lägenhet. Det känns bra, riktigt bra. Jag kan inte beskriva hur skönt det är att något äntligen verkar ordna sig i vårt liv. Vi bor i en förvisso liten men ljus och fräsch tvåa i en kultig 50-talsförort. Det är nära till vattnet och till ett stort skogsområde. Det tar fem minuter att gå till tunnelbanan och vid stationen finns ett litet torg där man kan handla mat och sprit och färska grönsaker, färskt bröd och blommor. Bibliotek finns också, och båtklubb, vi står redan i kö.

När mensen kom på dag 11 förra torsdagen blev jag först inte så väldigt ledsen, kände mig mest avtrubbad och lite irriterad. Tydligen har jag sent omsider utvecklat en förmåga att stänga av ledsenheten, åtminstone tillfälligt. Men på kvällen och natten rasade jag ner i mitt svarta hål igen. Alla unkna eländiga grymma känslor rev och slet i mig. Varför, varför, varför? Vad är det som inte funkar? Vad gör jag för fel? Hur ska jag överleva detta? Och så vidare.

Men nästa morgon kändes det bättre, och sedan dess har jag mått OK. Locket är på. Jag vet att den totala förtvivlan och desperationen finns kvar, men jag lyckas avskärma mig. Naturligtvis underlättar det också att vi kör ett frysförsök till direkt. Jag vågar knappast hoppas att allt ska gå lika smidigt som förra gången, men ja, jo, jag hoppas.

Jag funderar trots allt lite på hur vi ska göra om/när frysen är tom. Vi har sex embryon kvar, de räcker nog inte till mer än ett försök, om man ser till vår upptiningsstatistik hittills. Jag vet nu att jag vill göra ett sista riktigt IVF-försök till. Men inte på SU, av flera orsaker. Det beslutet står fast. Det återstår att se vilken klinik vi väljer istället. Kanske blir det Carlanderska, trots att det skulle innebära en del resande. Vi får se.

Hemma igen, och vemodig
Idag kom jag alltså hem från Stockholm, hem till vårt kära hus som vi kommer att lämna om några veckor. Det var ett kallt och tomt hus som mötte mig. Medan jag har varit borta har frosten tagit nästan alla blommor i trädgården, och det var svinkallt inomhus. Vardagsrummet ser kalt ut utan den ena soffan, för att inte tala om hur ynklig min säng ser ut nu där den står ensam i sovrummet. Jag har skruvat upp alla element och ska strax göra en kanna te och en kvällsmacka och pyssla om mig själv lite.

Det här inlägget postades i IVF-helvetet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s