Rutiner

..ska man ha sägs det. Det har inte jag ännu. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi bara varit hemma i två veckor. Min jet lag har gått över men jag vet inte hur det är med Q:s. Hur lång tid tar det för en bebis att ställa om sin mat- och sovklocka?

Dagarna ser i alla fall ut ungefär så här:

05:00 Q börjar sno runt i sängen, ställer sig upp med hjälp av sänggaveln. Ibland kan det hjälpa med lite klappar och handhållande för att lugna ner honom men oftast är det bara att kapitulera och inse att det är morgon. O tar nästan alltid första passet – så snäll är han. Flaska och sedan lite lek.

06:30 Q somnar igen, O bär in honom till mig och åker till jobbet. Har jag tur blir det ytterligare en timmes sömn, men inte alltid.

07-08 sisådär går vi upp. Dags för mera mat till Q. O brukar ge honom gröt på morgonen, det gillar han. Jag är bekvämare och ger flaska. Vi håller på att introducera puréer och annat, men samtidigt är flaskan så enkel och det märks att den ger honom trygghet. Majsvälling har funkat ett par gånger, och det var ett jättebra tips att blanda mjölkpulver med vanlig välling. He, he. Allt måste ske med list.

09:30 ungefär kan det börja bli dags för mig att få lite frukost. Om Q är mätt och snäll sitter han i sin höga stol och kladdar med smörgåsrån medan jag äter och läser DN. Brukar hinna genom del 1. Igår visade han plötsligt en oroväckande tendens att vilja resa sig upp i stolen – gahh! Företagsamma unge, sånt ska du inte kunna!

Sedan är det dags för umgänge. Ibland sätter jag honom i bärsele eller bärsjal och går runt och fixar hemma, gärna till musik. Ibland lägger jag mig på golvet och leker. Det roligaste Q vet är att ställa sig upp och balansera på sina vingliga små fötter och ben. Väl i upprätt ställning drabbas han ofta av hybris och släpper ena handen (förmodligen för att kunna vinka till en tänkt publik – en riktig estradör alltså). Resultatet blir ofta att han dråsar omkull och är jag då inte tillräckligt påpasslig slår han i munnen eller huvudet och ger mig hjärtinfarkt på köpet. Inget blodvite hittills dock.

Vi har också tagit några barnvagnspromenader som Q uthärdat med jämnmod. Han tittar förebrående på mig och somnar oftast.

Vid 12-13-14-tiden sisådär tycker jag att bebisar ska sova middag, helst två timmar men Q är inte riktigt av samma åsikt. Ofta tycker han att tillvaron är lite för spännande för att sova bort. Man märker hur han kämpar för att hålla sig vaken. Å andra sidan somnar han på två andetag när han väl tillåter sig att slappna av. Hittills har han alltid fått somna i min eller O:s famn, vi har inte velat ens pröva att lämna honom ensam. Kanske får vi ångra detta i framtiden men just nu säger våra instinkter oss att vi ska hålla hårt i honom. Sövning tar sällan mer än tio-femton minuter, ofta går det ännu snabbare.

Tidigt på eftermiddagen kommer O hem, och då är det väldigt skönt att kunna lämpa över Q till honom ibland. Särskilt nu, när snuvan gör honom lite stingslig. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, men det är skönt att kunna gå på muggen ifred.

Nästan varje kväll badar O och Q tillsammans. Q är ett riktigt vattendjur, han jollrar förtjust när vi tappar upp vattnet och plaskar för fullt i karet. Att få vatten i ansiktet och håret är helt okej. Sedan är det dags för kvällsflaska och godnatt. Oftast sover han vid halvåttatiden eller däromkring.

Någon gång på småtimmarna vaknar han så och ska ha mera mat, vilket han får, och sedan blir klockan fem igen..

Egentligen är vi ganska nöjda med detta oregelbundna schema. Det hade inte varit så dumt om herr Q kunde tänka sig att sova ett par timmar till på morgonen, fem är okristligt tidigt, men å andra sidan är det rätt skönt att han slocknar vid åttatiden. Vi har ännu inte experimenterat så mycket med sovtiderna utan låtit honom bestämma själv. Därav avsaknaden av rutiner, gissar jag.

Imorgon ska vi faktiskt investera i en lekhage. Det låter ålderdomligt och gräsligt, men det är för att jag ska få lite ro att göra något annat än bära eller passa på en vinglig Q. Det roligaste han vet är att stå upp i sin spjälsäng och hålla sig i överkanten. Vi lyfter ut den i vardagsrummet och han balanserade i den i en timme och pladdrade förtjust utan avbrott. En lekhage är ju ännu lite större och kanske därmed ännu roligare?

Det här inlägget postades i Livet med Q. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Rutiner

  1. Jamis skriver:

    Det är underbart att läsa om hur ni har det! Jag har nu på några dagar läst igenom din blogg. Hittade den egentligen i somras när jag fick missfall och sökte info om TPO-ak, som det står om i din blogg för läääänge sen.

  2. Linda skriver:

    Hej,Skrattar, gråter, trånar och lyckönskar. Har suttit hela kvällen och läst och torkat tårar, hamnat i minnenas dal över allt som vi gått igenom och nu sitter ni där lyckliga som få. Jag är genuint glad för er skull och smått olycklig för min egen *skrattar åt min självömkan*Vi kan väl höras av längre fram…Många stora kramarLinda

  3. Asra skriver:

    Q kan vara lycklig över att han får somna i eran famn. Han kommer definitivt växa ifrån det så låt honom njuta så länge ni kan/orkar. Om det funkar bra varför ska man göra på något annat sätt. Tänk vad underbrt att få lite mys varje kväll. Barn lär sig somna själva tids nog. Jag tycker det är härligt att ni ger honom den närheten som är så viktig. Fortsätt med det 🙂Folk har ofta åsikter om det här och tycker att barn ska lära sig somna samt sova själva. Men hur många föräldrar går sedan och lägger sig i ett eget rum. Ingen jag känner i alla fall de kryper alla ner tillsammans med den andra föräldrern (om det finns en till förstås. Varför tror vi att barn SKA sova själva när vi inte gör det själva???Nåja det var bara en liten tankeställare från mig till dig!

  4. Anonym skriver:

    Hej HelgaTycker också att man kan det med jämnmod att man är med sina barn när de somnar. Vi har vaggat vår flicka till sömns till dess hon var 2,5 och jättetung. Numera ligger vi jämte henne i hennes vuxensäng till dess hon somnar. Det går oftast fort och det är en mysig stund att bara ligga och hålla henne i handen eller känna hur hon klappar mig i håret och på kinden innan hon somnar in. När hon är 15 år lär det inte vara just mig hon vill somna jämte, så jag oroar mig inte för det.Annars tycker jag de tlåter som att ni har ganska så bra rutiner hittills. Oftast faller rutinerna på plats av sig själv. Däremot får man ändra dem i takt med att barnen växer. Vi är precis i stadiet att sluta med dagsömn. Ibland blir det sömn och ibland inte, men snart har väl även den rutinen satt sig.Ha det så mysigt och njut av mammaledighet och lilla Q.kramMalva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s