Jävla dataspel

Pustar ut efter kvällens nattning, som inte gick av för hackor. Q började gruffa redan vid första förvarningen om att nu-är-det-snart-dags-att-stänga-av-paddan-och-börja-natta. När det var skarpt läge skrek han och eftersom han redan skrek gjorde jag processen kort och tog helt sonika surfplattan. Då skrek han ännu värre. Han har röstresurser, hela längan och mer ändå lär ha hört honom.

Så fortsatte det, vi lyckades med gemensamma krafter krångla kläderna av en vilt sparkande och kämpande Q, medan en för ögonblicket snäll Y inställsamt och nyfiket kretsade runt oss.

När Q äntligen lugnat sig och nästan somnat, satte Y igång istället. Inte med skrik, men med att obstruera nattning och fördröja insomning medelst tjat. Han är fruktansvärt enveten. Nu skulle han ha plåster på en skråma. Och ligga i någon vuxensäng. Tjat, tjat, tjat.

Jag flippade och gick ut till O och sa att nu får du ta över innan jag gör något jag ångrar. Vi samarbetade bra, alltid något. Det gör vi inte alltid, men ikväll blev ingen av oss arg på den andre, vi avlöste varann när det behövdes, ingen blev för arg på barnen.

Q vill frångå sina två speldagar i veckan och istället spela en halvtimme varje dag. Efter kvällens uppvisning är vi överens om att det inte är aktuellt. Jag vill helst dunka sönder allt vad spel heter, men det har jag nogsamt aktat mig för att säga. Djävulens påfund är vad de är.

Spelen alltså, inte barnen. De är manipulativa ormyngel. Det upphör aldrig att fascinera och förvåna att jag som balanserad, behärskad vuxen, van att hantera allt möjligt krångel på jobbet och annorstädes, såpass ofta finner mig inträngd i ett hörn, manipulerad och retad och pressad intill vansinnets gräns. Av en fyraåring och en sjuåring. Som jag samtidigt älskar mer än något annat.

Imorgon är en ny dag, dessutom fredag. Jag ska följa till skolan, de har idrott första lektionen. Q ska ha med sin stora bruna nalle för att fira internationella nalledagen. Y ska få cykla hela vägen till sin extradagmamma, vanliga dagmamman har höstlov. På kvällen får vi besök av gamla vänner, O har lagat pulled beef. På lördag kommer min syster och svåger.

Livet. Jag hade aldrig bytt bort det. Fast jag både storgråtit och rutit de senaste dagarna, är det precis som jag ville ha det.

Det här inlägget postades i Livet med Q, Livet med Y. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Jävla dataspel

  1. Helga Marie skriver:

    Er det ikke deilig å kunne avslutte med de ordene, Helga? ”Precis som jag ville ha det.” Da kan vi tåle mye! Ønsker deg en riktig god søndag og en god siste-uke-i-oktober.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s