När Y blir arg på mig

När jag fortsätter att säga krang-masanger hela dagen, fast han ju bara drog till med det i hastigheten, när han inte riktigt kom ihåg att det heter KROA-sanger.

När jag sjåpar mig och SLÄNGER BORT hans söta lilla silverfisk som han med stort besvär infångat i badrummet på bottenvåningen och vill visa mig.

När jag inte kan lära honom att spela Blinka lilla stjärna lika snabbt som Q kan, då blir han så arg att han tar i ända från tårna.

Jag gillar inte det senaste modeordet bland förstärkande uttryck, men frågan är om inte följande förolämpning är just episk i ordets rätta bemärkelse:

”Du är jättedum! Jag kommer bara att lägga fula saker på din grav när du är död!”

Det här inlägget postades i Livet med Y. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till När Y blir arg på mig

  1. Anonym skriver:

    Den är faktiskt helt underbar, ja, episk

  2. annannan skriver:

    Hej Y,

    Det låter som din mamma retas en aning med dig. Det där med krang-masangerna tycker jag var lite nedrigt faktiskt. Fast sen kom jag ihåg att hon har berättat att du är den värsta retstickan i världen. Det KAN ju hända att hon liksom ger igen med samma mynt.

    Men nu tror jag hon blivit dig svaret skyldig! (Du får fråga pappa vad det betyder).

  3. Ullah skriver:

    Farligt med felsägningar… de läggs ofta snabbt till familjeorden…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s