Och så det där med tro

Vid inskrivningen frågar ASIH-läkaren om pappa har någon särskild tro eller livsåskådning som är bra för dem att känna till. Innan har jag lagt mig i ganska mycket och gett honom stickord för att få med allt, hostan, klådan, svullen mage, svullna ben, bristande aptit, men nu håller jag tyst. Det här ska han förstås sköta själv.

Pappa (dröjande): Mja… Jag har funderat lite på om det skulle vara intressant att prata med en rabbin.
Jag (så ytterligt häpen att jag inte förmår hålla mun): En rabbin!?!
Pappa (fnissar): Ja, alltså en muhammedan går också bra..
Jag (tiger men tänker hallå, fyrtiotalet ringde och vill ha tillbaka sitt språkbruk, kläck nu inte ur dig n-ordet till råga på allt)
Pappa: Jo, jag menar alltså.. Jesus har jag ju hört nog om.

Annonser
Det här inlägget postades i Pappa. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Och så det där med tro

  1. Christina skriver:

    Men alltså, jag skrattade högt! Så underbart! Kunde ASIH hålla masken?

  2. Sture och Bertils mamma skriver:

    F'låt Helga, men jag skrattar så jag gråter! Din far är HELT underbar!!

  3. Ullah skriver:

    Så skulle min mor också ha kunnat säga…

  4. Anonym skriver:

    Ja, underbart roligt, måste också säga att du är modig och duktig som kämpar på i den här svåra situationen.
    Hälsningar Johanna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s