Förlovningsdag

Den köriga veckan följdes av en ganska sur helg.

Mamma reste hem i lördags morse, men inte innan hennes närvaro hunnit påverka O:s humör ganska ordentligt. Han var grinig både mot henne och mig. På lördagskvällen drack han dessutom lite för mycket vilket jag blev arg på honom för. Det är totalt meningslöst att du ber mig om lov att ta en liten whisky. Vafan ska jag svara på det? Drick vad du vill, använd ditt omdöme, bli inte full. Klarar du inte det, sök hjälp. Lägg inte över ansvaret på mig. Och framför allt, ge fan i att ljuga och slingra dig.

På söndagen boxades jag med syrran och vi satt en lång stund och pratade i bilen efteråt. Hon blir också illa berörd, av O:s sura attityd men också av mammas klagomål på honom. Han är ju hennes storebrorsa, liksom.

Över söndagsmiddagen exploderade vi. O blev arg på mig för en dum grej jag gjort. Fast inte lika dum som att sura, supa och ljuga om det. Vi grälade inför barnen och syrran men blev också sams så att de såg det.

På måndagen sågs vi först på kvällen då jag kom hem från kören. Grattis då, sa O och presenterade ett paket från Body Shop och en blombukett, som knäppkatten M redan lyckats välta omkull en gång när hon strukit sig mot den.

Grattis? Jo, jag erinrade mig att vi förlovade oss den 25 oktober, vilket vi aldrig brukar fira. Vi är inte mycket för att fira bröllopsdagar heller, och jag retades vänskapligt med O när han glömt den i september. Jag har ett otillbörligt övertag där med mitt minne för datum, jag behöver inte ens anstränga mig, jag bara vet.

Imorse vaknade jag av surr från någon köksmaskin och tänkte att O gör väl smoothie till ungarna. Det gjorde han, men också scones och vispgrädde till oss alla. Lemon curd och skotsk apelsinmarmelad till.

När barnen knatat iväg i regnet hann vi prata lite. Jo, han hade frågat en kollega om råd angående uppvaktning när man glömt bröllopsdagen. En flaska fin champagne, tyckte kollegan. Eh, nej, jag var lite dum i helgen så det behövs något annat. Kollegan får snilleblixten att fråga sin fru, som återkommer med en detaljerad spec med länkar: övernattning utan barn, t ex på detta slott, en snygg handväska, en fin sjal från Versace. Rosor, choklad och jordgubbar.

De tyckte inte att Body Shop var något att ha, säger O, och vi fnissar. Men jag sa till min kollega, du fattar väl att mejlet från din fru i själva verket är till dig? Det hade han inte tänkt på.

Vi säger som vi brukar på bröllopsdagen: ett år till va?

Det här inlägget postades i Familj och släkt. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Förlovningsdag

  1. Vakna till scones, det har jag nog aldrig gjort. Men så har jag nästan helt sluppit explosioner. Så det kanske går på ett ut.
    Fint att fråga kollega om råd. Och att studsa tillbaka frusvaret!
    Jag hoppas det blir ett bra år.

  2. hemsolen skriver:

    Åh, jag älskar ”ett år till va?”. Att båda vill det – mycket mer än det kan man inte begära. Mycket bättre än alla evigheters evighet som inte håller.

  3. annannan skriver:

    ”mammas klagomål på honom. Han är ju hennes storebrorsa, liksom.”

    Detta är också fint. Så är det för min pappa och min moster, som är min mammas lillasyster. Hon var sjutton år när mamma och pappa träffades. Så det finns inte många i hennes liv som känt henne så länge som min pappa gjort. Detta är helt fantastiskt nu, för de umgås fortfarande mycket och som syskon, över tio år efter mammas död. Min moster har inga andra syskon, och min pappa har ett mycket mer komplicerat förhållande till sina egna syskon.

    Alltså, allt du skriver är ju fint, Men just det här slog an en sträng hos mig.

  4. Helga skriver:

    När O kom in i våra liv var den idag ytterst kompetenta långspringande akutläkaren en tioårig bedårande rulta. Han har hämtat henne och kompisar från fester, hämtat henne mitt i natten när styvfar supit till, haft synpunkter på kjollängder, övningskört med henne.

    Första gången O presenterades hemma skulle han hämta mig tidigt, vi skulle åka till Lund och hälsa på vänner till honom. Jag bodde inte hemma längre men övernattade hos mamma. Varken förr eller senare har mamma och J suttit klarögda vid frukostbordet klockan åtta en lördagsmorgon. Min styvfar som annars var rätt morgonpigg sa: ”Jag vet minsann hur det känns att bli granskad. Mig ska han i alla fall slippa, jag stannar i sängen.”

  5. TOBALEKHI skriver:

    Det låter ju onekligen lovande om ni både kan gräla OCH bli sams. Allt för många par kan, av olika orsaker, inte gräla och de som kan gräla har allt för ofta svårt att erkänna sina egna misstag och förlåta den andras misstag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s