Enligt Meja

Meja kallar de mig, människorna. Det vet jag. Inte för att jag kommer när de ropar, det skulle inte falla mig in. Men öronen rycker till, jag kan inte hindra det.

Den störste av dem, han med den djupa rösten, han ropar ibland på ett särskilt sätt, då vet jag att det vankas räkor. Då kommer jag förstås.

Fast räkor är bara goda ibland. Bäst gillar jag den vanliga maten, den som alltid står framme. Det är trevligt att knapra i sig några munsbitar då och då.

Plötsligt var matskålarna borta. De hade ställt dem på konstiga ställen, under trappan eller stolen så att jag fick nosa mig fram. Först blev jag sur, men det var ju rätt roligt i alla fall. Särskilt den gången de hade ställt maten i en papperspåse som jag fick krypa in i. Jag älskar när det prasslar.

Så blev jag nog lite smalare på kuppen, det var väl det de räknat ut. Jag ska erkänna att jag är rätt bekväm av mig.

Inte som min flepiga syster. Hon är ute jämt och ränner. Så råkar hon i bråk ideligen också, jag måste komma och hjälpa henne.

De är outsägligt korkade, de andra katterna som bor här. Fast man skriker i högan sky tror de att man vill leka.

Min syster är då inget snille heller. Människorna har ett namn på henne också, men det har hon inte fattat. Öppna dörrar kan hon inte, hon har väl aldrig försökt ens. Antingen är hon ute, vad nu det ska vara bra för, eller så ligger hon på övervåningen och sover.

Jag däremot kan öppna dörrar. Stängda dörrar stör mig oerhört. Jag vill kunna gå in överallt. I garderober. I bastun. Under tidningar. Till skillnad från min syster har jag ambitioner. Det finns mycket att göra och att tänka på. Fösa ihop hallmattan i en hög. Spana på fåglar genom fönstret. Norpa näsdukspaket och strumpor från människorna. 

Jag har inget större utbyte av henne, vi fräser mest åt varann. Därför är det praktiskt att vi har varsin våning. Hon är mest på övervåningen, där sofforna finns och där människorna sitter på kvällen.

Bottenvåningen är min, och särskilt då badrummet. Där är golvet varmt, och det finns en skön röd matta att ligga på. Där mår jag bra, och blir på gott humör. Det är trevligt när  människorna kommer dit, då spinner jag och stryker mig mot dem och låter dem ibland klappa mig på magen rentav.

Den näst största människan är min. Henne vill jag vara hos. Inte jämt förstås, och det där evinnerliga klappandet är lite tjatigt. Då morrar jag svagt åt henne. Men när hon lägger sig på kvällen, då lägger jag mig på hennes mage en stund. Och är hon i badrummet går jag förstås dit, och sitter hon vid matbordet sitter jag där också. Men jag vänder alltid ryggen till. Man kan ju inte sitta och glo på varann heller.

Besvärligast är det när hon är på övervåningen, då vill jag också vara där fast det ju är min systers domän. Då morrar vi åt varann hela kvällen tills människorna går och lägger sig och jag kan hoppa upp i deras säng.

Ibland hoppar jag upp i ungarnas sängar också. De är ungar fast de är stora, mycket större än mina var. Jag är extra tålmodig med dem.

Fast det finns ju gränser. Den större av dem lyssnade inte när jag morrade åt honom. Jag satt i fönstret och spanade efter de dumma grannkatterna, och så kom ungen och ville klappas. Mycket distraherande. Jag fick ge honom en skråma, men jag ångrade mig lite när han grät.

Så här års går jag helst inte ut alls, med ett undantag: när dammsugaren kommer fram. Vidriga apparat. Den låter så att man får ont i öronen. Då håller jag mig borta. Sedan är det skönt att komma in och rulla ihop sig på något sovställe.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Enligt Meja

  1. Christina skriver:

    Åh vilken fin katt! Vilka ögon!

  2. annannan skriver:

    Jag fnissar högt. Olga har fått stenhård konkurrens. ”Till skillnad från min syster har jag ambitioner”. Ljuvligt.

  3. Agi skriver:

    En fantastiskt välformulerad katt. Tack för den fina berättelsen.

  4. Helga Marie skriver:

    Helt herlig! ❤

  5. stellashus skriver:

    Hoppas syrran får komma till tals, man har ju sällan samma upplevelse som syskon i en (katt)familj.

  6. Helga skriver:

    Meja tackar för berömmet. Hennes syster Saffran (som inte reagerar på sitt namn) förefaller intresserad av att låta sig intervjuas.

  7. vilhelm2005 skriver:

    Miaooo. Jag gillar katter med ambitioner. 😻

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s