På väg

Den här tillvaron kan jag vänja mig vid.

I måndags skrev jag som sagt brevet till ASIH. Åt lunch, åkte till psykologen, mötte Q på stan, var med på pianolektion (älskar det! Ska berätta mer en annan gång.), satte honom på t-banan hem, drev runt på stan, åt fisksoppa i ett hål i väggen, gick på körrepetition. Vi repade i ny uppställning, blandade stämmor. Eftersom jag hamnade på bakersta raden hörde jag bara mig själv, inga andra altar. Svårt men lite roligt. Min pågående förkylning gör dessutom att rösten sviker ibland.

Vi sjöng Ave verum corpus, ett stycke som jag sedan pappas död inte kunnat sjunga utan att gråta. Det är ett särskilt ställe som vrider om hjärtat på mig. Men nu kunde jag plötsligt. Efteråt grät jag nästan över det. Både glad och ledsen, över att läka, men också över att färdas bort från pappa. Att sörja honom är att vara nära honom.

Igår tisdag städade jag på förmiddagen, plockade undan en hel del surdegar. Lastade bilen med tidningar och kartong till återvinningen, fem kassar urvuxna kläder till välgörenhet samt pappas pampiga takkrona i jugendstil. Den senare lämnade jag in på renovering. Elen är förmodligen från tjugotalet och eftersom hela schabraket är i koppar och mässing (?? metall, åtminstone) skulle det kunna bli strömförande.

Sedan var jag glad hela kvällen. Det är väldigt läkande att ta hand som pappas saker, de jag själv tycker om, att göra dem fina, och mina.

Imorse hostade jag så att O strängt tittade på mig. Inte träna med den hostan! Över frukostbordet kände jag mig som en dirigent eller trafikpolis eller flygledare. Tre konversationer igång samtidigt. Y:s gympapåse, Q:s handskar, Y:s mössa, O:s after work, Q:s skridskor, Y:s läsläxa.

Men strax före åtta slog ytterdörren igen och jag var ensam med tystnaden, hostan och katterna. Efter frukost la jag mig i soffan och tittade på Veckans brott. Sedan kände jag mig sömnig och rullade ihop mig under filten, tänkte slumra i tio minuter. Vaknade en dryg timme senare.

Q kom raka vägen hem från skolan, jag parerade ett bråk om skärmar och kompisbesök, vi åkte och provade ut nya skridskor åt honom. På hemvägen övertalade jag honom att hänga med och hämta Y, parerade ännu ett bråk om vem som ska ha vilken skärm. Sedan lagade jag middag och tänkte baka banankaka, men bananerna var konstiga och hårda inuti (frostskadade?) så jag gjorde fröknäcke istället.

Och efter allt detta har jag också varit på föräldrafika i Q:s klass, sådan där ganska fånig aktivitet då man ska lära känna varandra och alla mest sitter och muttrar. Jag pratade med en pappa som jag tidigare nästan varit lite rädd för, tycker fortfarande han verkar knasig men också riktigt rolig.

Trots hostan är jag inte särskilt trött. Jag orkar sjunga med kören, gå på föräldrafika, parera bråk, allt det där. Naturligtvis saknar jag pappa fortfarande, men det gör inte så förbannat ont längre. Botten går inte ur mig längre.

Om det är medicinen eller att vara ledig eller en kombo av båda vete gudarna, och kanske är det inte så intressant. Psykologen sa fundersamt att medicinen kan ge en känsla av teflon, att man har ett skyddande skal, och det stämmer bra. Så känns det.

Det är vilsamt att inte vara så jävla ledsen längre.

Annonser
Det här inlägget postades i Helga själv. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till På väg

  1. Åsa skriver:

    Utan att känna varken dig eller din pappa så tror jag att få saker skulle göra honom så glad som att du kan njuta av att sjunga i kören och tänka på honom utan att gråta när du sjunger det där stycket. Skönt att höra att livet känns lite, lite lättare!

    Kram Åsa

  2. Maria skriver:

    Gott att höra, Helga! Jag påmmins om att det där att ha lite luft i ”schemat” gör gott …

    Maria

  3. Maria skriver:

    Så skönt att höra att du mår bättre nu. Tänk vad dessa små piller gör med oss. 🙂
    Allt gott! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s