Stjärnpedagog

Vägen till mitt hjärta är att bemöta min son på ett bra sätt. Förutom min tantcrush på klassläraren Fyndet är jag svårt förtjust i Q:s pianolärare.

Observera att det endast är själsliga attraktioner det handlar om. O har inget att oroa sig för.

I måndags gick det knackigt för Q på pianolektionen. Som väntat, för övandet har det varit si och med. Han vill ha min hjälp vid pianot men blir arg vad jag än gör och säger, och framför allt när han spelar fel.

– Jaha Q, du har inte övat så mycket säger du. Hur mycket är det? En gång eller ingen gång alls? Jaså, knappt någon alls. Hm. Jag är ju världens strängaste pianolärare, eller hur? Du är nog din egen värsta kritiker, du har höga krav på dig själv. Men du, vi gör så här. Du kan ju det här, alla tonerna sitter, det som fattas nu är flytet och det kommer när man övar. Men om du inte tycker det här stycket är kul så vill jag inte tvinga dig. Du får fundera och bestämma själv om du vill fortsätta öva på det eller om vi ska släppa det och fortsätta på det andra du kan. Nu improviserar vi lite. Fiss-dur, jag kompar. Du spelar vad du vill på de svarta tangenterna. 

—-

– Det tror jag är en bra idé att ha fasta tider för att öva piano. Pigga tider! Morgnar är bra. Elpianon låter inte så mycket, det får grannarna stå ut med.

Imorse satte sig Q vid pianot och spelade igenom stycket flera gånger, felfritt och allt säkrare. Och ikväll satte han sig igen, en gång för att visa Gurra vad han kunde och en gång för att han blev sugen när han hörde mig spela.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Stjärnpedagog

  1. annannan skriver:

    Stjärnpedagogik imponerar alltid på mig,. Inte för inte är jag dotter till två lärare och med vissa undervisningsambitioner själv

  2. vilhelm2005 skriver:

    Åh wow! Vilken underbar pianolärare!

    Se till att Q får lära sig ackord så att han kan komponera själv. Det fick aldrig jag lära mig som barn.

    Jenny

    • helgasdagbok skriver:

      Ja! Det är precis så han jobbar. Och jag sitter bakom och suger i mig, fick heller inte lära mig ackord. Har börjat spela lite piano igen. Dryga tio års körsång har utvecklat gehör och notläsningsförmåga fast fingrarna är väldigt motsträviga.

      • vilhelm2005 skriver:

        Åh vad kul! Jag måste nog köpa mig ett elpiano. Det stod ett gammalt piano i vårt hus när vi flyttade in men det var så hemskt och fult, så det skänkte jag bort nåt år senare eftersom jag ändå inte spelade på det.

  3. helgasdagbok skriver:

    Vi funderar på att skaffa ett ångpiano, som pianoläraren uttrycker det. Mitt elpiano är fint och har hållit bra, det är över tjugo år gammalt. Men ett riktigt ger ju ett helt annat ljud. Det märks direkt när Q kommer till lektionen och får spela på ett riktigt. De är lätta att få tag på numera, man får dem ju till skänks. Frågan är bara vad vi ska göra med elpianot. Hade du bott närmare hade du fått det!

  4. Helga Marie skriver:

    Så fint å lese om den fantastiske pianolæreren! Jeg ble riktig nostalgisk, for det minnet meg slik om to av mine fiolinlærere i oppveksten. Deres uendelige tålmodighet, omtanke og evne til å formidle gjorde nok at jeg spilte fiolin mye lengere enn jeg ellers hadde gjort. En venninne klaget forresten over at mannen hennes var ”helt forelsket” i pianolæreren sin på Musikkhøyskolen. Kanskje musikken bidrar til at forholdet til musikklærere i allefall KAN bli veldig sterkt? Jeg har aldri følt meg så nær noen lærer jeg har hatt på skolen, selv om jeg har hatt mange gode.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s