Sista lådorna

Jag gillar checklistor. Att organisera, prioritera, bocka av och kryssa över ger mig en stark känsla av kontroll och därmed också välbefinnande.

Det senaste året har jag haft ett par checklistor i telefonen för att hjälpa mig att inte bli helt försoffad under arbetslösheten. Den stora att-göra-listan är trevligt lång och överkryssad. Den har ynglat av sig till en Att göra före 1 feb-lista. Innan jag börjar jobba alltså.

Tyngsta punkten är att städa ur de sista lådorna efter pappa. Hans förskräckliga lägenhet är nu nedkokad till ett fåtal lådor som står i vår källare. Jag har tänkt gå igenom dem och göra en grovsortering – korrespondens, dagböcker, bilder, etsningar, kassettband, foton, diabilder, filmer – och stuva in i skåp som är som gjorda för ändamålet.

Men vad jag dragit mig för det. Smutsig och dammig och ledsen vet jag att jag blir, jag har hittat tusen andra saker att ta mig för.

Men nu. Om jag jobbar en dryg timme varje dag är jag kanske klar den här veckan.

Idag började jag. Ungarna satt vid dataspelen och brölade, då vill jag ändå inte vara i samma rum.

Det var svårare än väntat. Dels hade jag helt glömt bort den översiktliga ordning jag trodde mig skapat, dels kom saknaden tillbaka med full kraft.

Jag har inte sörjt pappa så mycket på sistone, allt annat har varit i vägen. Men när jag nu såg hans saker, läste spridda texter från hans hand (till exempel ett brev på engelska till en för mig okänd Fred, daterat i november 1969. Mamma och pappa har semestrat i Leningrad – så vackert! – och ska fira jul i Egypten. Under den resan blev jag till, det vet jag.) kom saknaden och längtan tillbaka.

Där är du ju pappa. Varför envisas du med att vara död? Jag har så mycket att berätta för dig. Du skulle inte tro dina öron.

Jag saknar honom fortfarande, så väldigt väldigt mycket. Varför förvånar det mig? Det är ju en klangbotten jag levt med hela livet. Den lär knappast försvinna nu.

Förutom detta känner jag också en obestämd olust, oro, stress, jag hittar inte ordet, över vad jag ska göra med allt. Stuva in det i skåpen, visst. Men någon gång borde jag gå igenom det och… tja vadå? Skriva den där boken?

Det borde vara en trygghet och en tröst att hans väsen och personlighet finns kvar i så hög grad. En mycket stor del av hans liv finns dokumenterat. Vill jag veta vad han gjorde eller i någon mån tänkte en viss dag, kan jag ta reda på det genom hans dagböcker.

Om jag orkar.

Glömde vemodet förresten. Inte bara över pappa utan mänskligheten, livet och döden i stort. Vad är ett människoliv? Alla tankar, idéer, känslor och minnen reducerade till dammiga papper i en låda.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Sista lådorna

  1. annannan skriver:

    Det finns ingen anledning att känna stress över vad som ska göras med materialet som du bestämmer dig för att spara, menar jag. Det kommer en dag då du vet mera om vad du vill göra med materialet, och då gör du det. Eller också kommer inte den dagen, och då gör inte det något. Om du har en plats att ha de sorterade lådorna i och de inte står i vägen för någon. Det är jättebra att döstäda och allt, men det är också så lätt att förhasta sig. Har man gjort grovsorteringen och har kvar det som man vet att det finns värde i så behöver tankarna mogna.

    • Anna skriver:

      Tack till er båda. Rensar just i mammas samlade kvarlåtenskap. Det blir så mycket kvar, sånt man inte vill slänga men inte vet vad man ska ha till. Sånt hon själv aldrig hann titta på, minnas till och jag tänker, vem är det jag sparar till? Varför tror jag jag ska ha tid att titta på detta längre fram. Men jag ska spara och lägga undan det som kan ha ett värde, iallafall just nu. Och det är ändå väldigt mycket jag har slängt och kommer att slänga. För här har i princip allting sparats.

      • annannan skriver:

        När jag har varit tvungen att slänga, antingen för att jag inte haft något val (när vi skulle tömma morföräldrarnas hus) eller när jag själv bestämt att det här ska jag inte spara mera även om det finns inte färdigtänkta tankar, då har jag skrivit, ibland till och med fotograferat. Jag behöver inte ha alla papperna kvar från tiden då vårt liv kunde ha tagit en annan vändning som påminnelse, men jag vill gärna ha en notering kvar någonstans.

  2. helgasdagbok skriver:

    Stort tack för era kommentarer! Annannan för att du är så jädra klok och Anna för att du sätter ord på mina känslor.

    • annannan skriver:

      Tack för den komplimangen, den bevarar jag i mitt hjärta!

      Jag är dotter till en kvinna som på min fråga om vad hon skulle göra på ett friår svarade ”röja alla skåp och garderober” och en man (och här ska det vara fetstil och kursivt) som plockar upp saker och ting ur papperskorgen om jag slänger*, så jag har fått utveckla en del praktisk klokskap.

      *Jag har lärt mig att bära ut till soptunnan direkt. Och när han hade lunginflammation för fem år sedan, då röjde jag hans rum dagen innan han kom hem från sjukhuset. (Motiverat av att en lunginflammantionskonvalescent inte bör sova i ett rum med tjocka dammlager) Jag lät honom avgöra ödet för det som jag inte tyckte skulle vara kvar, men jag passade på när han fortfarande var konvalescent.

    • Anna skriver:

      Tack, detsamma.

  3. Ulrika skriver:

    Läser snabbt. Snabb kommentar. För mig finns minnena inte längre i saker. Dom finns i mig. Mammas saker känns längre inte lika viktiga att spara på. Tänker att det är en process som till viss del är kopplad till sorgen. Den ändrar ju form med tiden. Kram, Ulrika

    • Anna skriver:

      Fast för mig iallafall rör det sig inte om saker direkt. Det är foton, anteckningar och liknande. Men också mina egna barnteckningar och gamla brev, videokassetter och massa annat som är sparat för att kunna minnas.

  4. hemsolen skriver:

    Kloka kommentarer allihop. Men vad vackert du skriver, Helga! Skriv den där boken! Någon gång. ”Varför envisas du med att vara död?” skulle vara en fantastisk titel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s