Många tankar

Efter en ganska jobbig men tidvis också fin dag – dag tre på Sommarön, ligger jag i soffan och läser vad jag skrivit vid de senaste två vistelserna här. Har det alltid varit såhär? Har det blivit bättre eller sämre?

De korta svaren är: inte alltid, men de senaste åren, ja ungefär såhär. Det har blivit lite bättre, faktiskt. Kanske.

Dagen började med storbråk. Ungarna hade tassat upp före oss och norpat paddor och telefoner som de vägrade släppa för frukost. Värst var faktiskt Y. Q var kaxig och otrevlig och provokativ men kom och åt och blev sedan snäll. Y skrek och svor och sparkade sin fader hårt på benen och grät sedan otröstligt och tyckte att världen var emot honom vilket ju var sant.

Efter detta inrättade de elaka föräldrarna skärmförbud för resten av dagen samt återinförande av permanent skärmförbud före frukost.

Efter intag av densamma gick vi och badade. O ville först stanna hemma men vi andra tjatade. Då släpade han med sig våtdräkt och simfötter och snorkel och cyklop, inte bara till sig utan även till ungarna. De jublade, men jag blev lite irriterad. Det blir alltid sådana jävla projekt av allting som O tar sig för. Enorma arrangemang. Man kan inte bara gå ner till bryggan och ta ett dopp utan att släpa med sig halva bohaget. Men barnen ville snorkla, så jag sa inget.

Inte förrän efteråt då jag inte kunde låta bli att vara lite syrlig mot honom. För när vi kom till bryggan blev han stående och babblade med en granne om båtplatser i nästan en halvtimme medan ungarna förstås ville hoppa i så fort som möjligt. Jag hjälpte dem på med våtdräkter och cyklop och snorklar, de tjatade om varför inte pappa kom också, men han struntade i dem. När han väl klev i själv hade Y börjat frysa och gått upp. Och inte la han sig och snorklade med Q, nej han började motionssimma tvärs över hamnbassängen, tio längder eller vad fan det nu var.

Själv läste jag i min bok och hade det rätt skönt där jag satt på bryggan. Men jag hade hela tiden ett öga på barnen och det var som sagt jag som hjälpte dem med alla attiraljer.

O muttrade och suckade åt min syrlighet. Om han såg min poäng vet jag inte.

På eftermiddagen försvann Y iväg med kompisar. Q ville inte följa med, han var på avigt humör. Så småningom lyckades jag lirka med honom så att han hjälpte mig och O med att snickra och städa på gästloftet. Det senare något roligare och krångligare än det låter eftersom städningen måste bedrivas stående på en stege.

Faktiskt så blev han muntrare av detta. Vi pratade om det sociala livet på ön, att Y har så mycket lättare att smälta in. Han blir också utanför ibland, men han skakar av sig lättare. Q är känsligare, och det vet han. Jag känner igen mig mer i honom än i Y. Det är nog mycket vanligare att känna som du gör än som Y gör, sa jag, och han verkade lite förvånad.

Sedan tränade jag en stund, gjorde mina axelövningar som faktiskt hjälper, har allt mindre ont i axeln. Visade Q hur man gör bear crawl, krypa på alla fyra men med tårna i marken och knäna ett par centimeter ovanför. Mitt i detta kom Y hem, arg för att kompisarna övergett honom, troligen ett missförstånd. Jag har inga kompisar! Ingen bryr sig om mig! Alla är dumma!

Vi gick och badade. Det funkar nästan alltid. De hoppade från piren femtielva gånger medan jag guppade i vågorna nedanför. Det är så skönt att också Y simmar obehindrat nu.

När vi kom hem stod O vid spisen. Y skällde om att få skärma men vi var ståndaktiga. Då hittade de sitt tekniklego från förra året och lekte plötsligt snällt med det fram till middagen.

Efter middagen bestämde vi oss för sällskapsspel och lite godis. Y blev vansinnig när han tyckte sig se att jag la mer godis i vuxenskålarna än i barnens. Gjorde jag inte, bara andra sorter. O och jag gillar inte klubbor. Förresten är vi vuxna och större, och kan äta mer godis än ni. Det är faktiskt så, höll storebror med om. Nej, Y grälade, och tog med sig det dåliga humöret in i spelet. Vi hann inte spela första rundan av Ticket to Ride innan allt havererade. Skrik, arga ultimatum från föräldrarna (särskilt den ene, säger inte vem).

Motvilligt fredsslut, spelade Svarte Petter istället. Mitt i partiet ringde O:s mobil. Gammelgrannen vid radhuset ville bara meddela att den allmänna fönsterrenoveringen nu kommer att nå oss. På måndag måste våra fönster vara renstädade från gardiner och krukväxter.

Men vafan, säger jag. Jag frågade ju dig innan vi åkte? O muttrar, han trodde inte att vi skulle behöva städa undan. Nähä. Nån av oss får åka hem över en dag och en natt. Bättre att jag gör det, tycker jag, så slipper vi tigga båtskjuts. Jaså, vill du inte köra båten säger O. Vill? Jag KAN inte köra båten. Har kört den en gång och då bråkade vi som fan. Sluta låtsas som att det är ett alternativ att jag kan köra båten, häromdagen frågade du om jag skulle köra båt eller bilen med släp, svaret är ju givet.

Börjar diska, är plötsligt sur och ledsen. Y tjatar om att klättra i berg. O tar med honom ut. Y pilar in igen för att hämta en varm tröja, och krockar med Q som slår honom. Varför? Y slog mig först, på pungen. Y gråter hjärtskärande men går ut.

Jag grälar på Q som så många gånger förr. Jag vet att Y är retsam, han driver också mig till vansinne. Men du. Får. Inte. Slå. Honom. Jag kan inte vakta er hela tiden. Jag kan inte skydda honom från dina slag, eller dig från hans retsamhet hela tiden. Jag kan inte!

Först är Q vrång och besvärlig, sedan tar mina ord skruv och han gråter. Nej, allt är inte ditt fel. Men du är en del av det. Precis som jag, och Y och pappa. Vi måste alla hjälpas åt, det räcker inte med att en av oss gör rätt.

Vi försonas, men jag är fortfarande trött och ledsen, inte minst på O och hans dumma kommentarer om båtkörande. Slösurfar på telefonen, kollar jobbmejl och läser månadsbrevet från dryge VD och blir ännu ledsnare. Jag var så glad åt att ha fått jobb igen, ett roligt jobb också. Den arbetsglädjen gick fort över, den släcktes snabbt ut av några idioter.

Läser för barnen som tack och lov somnar snabbt, före nio vilket är tidigare än på länge.

O tittar på fotboll på datorn, jag lägger mig i soffan med min bok. (Jerusalem, kvarlämnad sedan förra sommaren. Vet knappt vad jag tycker om den, men läser gör jag. Selma hon kunde.) Vi pratar om hur vi ska lösa fönsterstädningen. Jag kan fråga N, säger O dröjande, och menar rara grannen som han brukar springa med och som passat barnen ibland. Ja, såklart. Faktiskt så ska vi inte vara blyga. Vad hade vi sagt om N eller vem som helst av våra grannar bett om hjälp? Hur mycket har inte vi ställt upp för folk? Du har rätt, säger O. En kvart senare är det löst. N har lovat att hjälpa oss. Jag tänker att jag ska köpa något fint åt henne.

Du har rätt, säger O igen. Det är klart att vi grannar hjälper varann. Det är ju därför vi bor som vi gör.

När vi tittat på Aktuellt ska O lägga sig. Jag går in på LinkedIn och letar på en webbkurs jag sparat där, om att byta från traditionell projektledning enligt vattenfallsmodell till agila metoder. Måste stänga av efter en stund, för jag börjar tänka så mycket. Fascinerande. De stöddiga typer som tjatar om agil projektledning, de stöddiga typer som jag träffar på lite nu och då, inte har de begripit hela problematiken? Fascinerande, som sagt. Inte är min arbetsglädje borta, inser jag plötsligt.

Så det är nog bättre, på det hela taget. Jag har ett jobb i alla fall, det hade jag inte förra året. Jag blir fortfarande bottenlöst arg på O men inte lika ofta. Q är hjälpt av sin medicin och anpassningarna vi gör. En sådan anpassning är att vi åkt till Sommarön ett par veckor tidigare än vanligt, då det är mindre folk här. Det är stor skillnad.

Håhåjaja. Nu ska jag läsa om L’Univers’ undergång.

Det här inlägget postades i Sommarön. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Många tankar

  1. annannan skriver:

    ”letar på en webbkurs jag sparat där, om att byta från traditionell projektledning enligt vattenfallsmodell till agila metoder.”

    Vill du berätta mer? Gärna i kommentar på mitt senaste inlägg så att jag hittar det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s