Jullov suger

Måste komma ihåg två saker till nästa jul. Köp mindre mat. Res bort under en del av lovet.

Några dagar med lovlediga barn sänker mig totalt, så till den grad att jag vaknar med ångest och gråter i duschen. Däremellan håller jag ihop. Och visst har vi trevligt mellan varven, också.

O stannar hemma extra länge på morgnarna. Och studiedagarna nästa vecka tar han, så att jag kan fly till jobbet. Men han glömmer helt bort att nämna att han ska på afterwork, jag ser det på Facebook när jag just börjat undra varför han inte kommer hem eller svarar på mess.

Mamma var till viss hjälp när hon var här – tror jag. Kan inte bena ut vad som är vad längre i härvan av irritationer och småtjafs.

Men det är fan inte till hjälp när hon ringer tio på kvällen, småpackad för att höra ”att vi har det bra”. Nä det har vi fan inte. Hon vet precis hur vi har det.

Usch. Usch. När blev jag såhär spattig och angstig och knäpp? När pappa dog? När Q blev galen? När Y blev nästan lika galen?

Ber en kompis som jobbar som speciallärare om råd angående Y. Hon lyssnar på mig och honom. Han har absolut ett otydligt språk. Men har ni tänkt på ADHD? Han påminner väldigt mycket om hennes son, som också har det.

Ja herregud. Det skulle ju förklara en del.

Vad fan hände med mitt liv? När gick det åt helvete?

Jullov suger, nämnde jag det förresten?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Jullov suger

  1. Lisa skriver:

    Jo. Livet duger. Och däremellan får man sugar på karameller om man har någon.

  2. Maja Gräddnos skriver:

    Klimakteriet. Också.
    Även jag börjar vara rätt sliten. Är förkyld och kan inte träna bort den där stressen som blir när alla är inomhus och nöter på varann. Man blir knasig efter ett tag.

  3. Elin Eklöf skriver:

    All omtanke till dig, Helga. Har också gråtit idag, som en kran när jag fick vara ensam i bilen, för att jag saknar min döda mamma och för att det är så många blockeringar mellan mig och min man. Hoppas du får en någorlunda lugn helg.

  4. annannan skriver:

    Fy vad jobbigt och jag tycker mig kunna känna hur det är. Svenska jullov är för långa. Har man en hobby att engagera sig i eller släkt att resa långt och hälsa på kan det väl vara sin sak, men om man bara är hemma på en begränsad yta blir det pyton. (Här började skolan igår. Systemet här passar mig jättebra. Under jul kopplar man bort jobbet totalt och sen börjar man jobba igen innan man hunnit börja klättra på väggarna hemma och innan man hunnit tappa rytmen totalt).

    Vad händer om pojkarna blir lämnade ensamma några timmar? Går det på tok medan ni är borta? Blir det som är jobbigt när ni är tillsammans ännu jobbigare efter att du har varit borta? (Bara en tanke, ignorera om du vill).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s