Förklaringen

I flera dagar nu har jag känt mig så trött och eländig och då blir jag naturligtvis också deppig.

Inget hjälper, tänkte jag igår kväll. Jag var ju ledig i fredags, en dag för mig själv på stan, frisörbesök och ensamlunch, snöfall över Stockholm, köpte vackra blommor. I måndags kväll körrepetition, började på en svår men ack så rolig låt (Coffee calls for a cigarette av Povel Ramel), jobbade hemifrån i tisdags, avkoppling, avkoppling, återhämtning för faan.

Men så var Q sjuk igår och jag var hemma med honom. Himmel och helvete. Halva dagen underbar, halva dagen vedervärdig. Det vedervärdiga bestod naturligtvis av olika varianter på skärmtjafs.

På kvällen var jag verkligen ledsen, mest över mig själv. Vad fan är det med mig? O hade varit uppe tidigt varje morgon i veckan, träna med PT, simträning och pratade nu om att ge sig ut med grannen på ett tidigt skidpass. Jag ville bara sparka honom. Det är inte rättvist att du ska ha en massa energi och ork och glädje när jag ingen har!

Men imorse när jag vaknade kände jag mig sjuk och inte bara trött. Mensvärk dessutom. Har småblött i någon vecka och tänkt att P-staven börjar väl lägga av, borde boka gynekologtid, ja ja orka.

Nu mindes jag med all önskvärd klarhet. Det var ju såhär det var. Det är fan inte utan anledning jag har satt in en P-stav i armen, himmel vad ont det gör innan värktabletten kickar in, hur stod jag ut i alla år?

(För att jag så väldigt gärna ville ha barn förstås.)

Så jag fräste åt O att jag stannar i sängen idag, du får rådda morgonen. Så ringde jag ny gynekolog (den gamla har flyttat) och fick faktiskt tid om tio dagar, perfekt.

Sedan sov jag till lunch.

Jo, jag är faktiskt sjuk. Lite feber och huvudvärk. Bra, det kanske bara var det. Livet kanske inte är alldeles hopplöst ändå.

Annonser
Det här inlägget postades i Helga själv. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Förklaringen

  1. LR skriver:

    Utan att veta vad ert skärmtjafs bestod av, så vill jag bara berätta att jag/vi tillåter obegränsat skärmande när man är hemma sjuk. (Självklart med avbrott för måltider.) Jag vet inte om det är jag som helt enkelt inte orkar tjafsa längre eller om jag är lat, men det känns som att det är lugnast för alla på det sättet. På helgerna (om de är friska) får man skärma en hel del också, men inte nonstop och inte hela dagen. Alla gör såklart som det känns och funkar bäst i just deras familj, men jag tänker att om det minimerar konflikterna, sparar mammans mentala välmående, och det är iskallt ute, plus att ungen är hemma sjuk – låt honom skärma med gott samvete. /Mamma till en tolv- och en femtonåring, utan NPF, men fullkomligt pubertetsrabiata.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s