Auktoritär uppfostran

Imorse var Y ovillig att gå till skolan. Ont i halsen, ont i magen, hatar läxförhör, hatar, hatar. Jag tog honom i knät en stund och kelade med honom. Det funkade sådär, han slet sig rätt snabbt och skrek att jag bara vill TVINGA honom.

Så gick jag undan för att gå på toaletten. Hade knappt hunnit sätta mig förrän Y ropade, suckade åt att jag aldrig får vara ifred. Men vad är det han ropar? Mamma, när du är färdig, kan du ta fram halstabletter åt mig?

Såklart. Han stod i hallen, fullt påklädd med packad ryggsäck. Kelandet och lirkandet måtte ha funkat ändå. Och frukost hade han fixat och ätit själv innan jag ens kom upp, förresten.

Svärmor är på besök nu för att passa konvalescent nyopererad hund som inte får gå på dagis. Om du laddar en tvättmaskin så hänger jag den sedan, sa hon imorse. Och disken tar hon, och soporna. Ljuvligt.

Men hon kommenterar också att jag ju verkligen inte ska behöva mata Y, han borde ju kunna äta själv, han är ju ändå nio år! Förmodligen menar hon väl, det är av omsorg om mig, hon märker väl att jag är trött. Så jag svarar fridsamt att jag inte tänker så, jag matar honom gärna om det gör att han får mat i sig och blir mindre arg.

Fascinerande. Svärmor är på ytan den minst auktoritära person man kan tänka sig, hon är snarast självutplånande. Och själv brukade jag ju tycka att jag inte alls var auktoritärt uppfostrad, mina föräldrar skällde eller kommenderade sällan. De behövde aldrig det.

Jag undrar om vi inte lever i en brytningstid vad gäller uppfostran.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Auktoritär uppfostran

  1. Lisa skriver:

    När vi växte upp (född på 60-talet) så var det med en auktoritär vuxenvärld som bestämde allt. Barn hade verkligen ingen röst och det fattade man. Parallellt med vuxenvärlden fanns en barnvärld där man levde. Så jag tror att barn utåt sett skötte sig bättre då. Det var färre möten med vuxna, färre tillfällen till konflikt. Och reglerna från vuxenvärlden var ganska tydliga och enkla. Typ ät din mat var tyst när vuxna talar så lämnar vi dig ifred för övrigt. Barn hade mycket hemligheter på den tiden och tog stort ansvar för sin egen uppväxt.

    • helgasdagbok skriver:

      Ja, du slår huvudet på spiken där. Minns så väl hur min pappa beskrev sin upplevelse av att vara barn, de vuxna fattade absolut ingenting och kunde aldrig hjälpa, de tog alltid varandras parti, ingen idé att ens försöka.

      Så kände inte jag, jag tyckte att mina föräldrar var närmare och förstod mig hyfsat. Men nog var de mer auktoritära än jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s