Saker som är bättre samt en som verkligen inte funkar

Det är nyttigt att läsa bakåt i bloggen ibland. Inspirerad av Anka gjorde jag just det igår på vägen hem på bussen.

Mars, april för ett år sedan, för två år sedan. 2017 var jag arbetslös, visserligen inte särskilt oroad av det. Q var oerhört stökig och fick utbrott nästan dagligen. 2018 hade jag fått jobb och var osäker på hur jag skulle balansera det med familjelivet. Q var lugnare men fortfarande krävande. Y hade börjat bråka nästan lika mycket.

Nu då?

Jag har ett jobb som jag tycker är okej. Jag älskar det inte, skuttar inte dit med lätta steg utan gör bara precis det jag måste. Har jag inga möten eller andra trängande åtaganden jobbar jag hemifrån.

Det tycks räcka. Chefen där jag har uppdraget sa häromdagen att han vill ha mig kvar minst ett år till, tills projektet är avslutat. Och min närmaste chef, meschefen, gav mig 2,5% i löneförhöjning. Detta på en redan mer än anständig lön. Jag slipper vara på hemmakontoret och bli ifrågasatt av idioter som dryge VD och Economicus.

I vissa avseenden är jobbet faktiskt intressant. Hur projektet fungerar eller snarare inte fungerar, organisationen, ledarskapet. Jag befinner mig i utkanten av en enorm apparat, har precis lagom med ansvar, har möjlighet att iaktta en massa intressanta skeenden och fundera på dem. Det är lite kul.

Q har mått bättre under detta läsår än tidigare, men de senaste dagarna har både vi och Fyndet märkt en dipp. Q är trött i skolan och arg hemma. Jag undrar vad det är, om det ens är något särskilt. Trötthet, bara? Mitterminströtthet?

Y är ungefär som förut. Vi var hos skolläkaren i fredags och gick igenom skolans pedagogiska utredning. De ser en mönsterelev utan några svårigheter alls. Ingen utredning.

Jag förstår beslutet och protesterar därmed inte mot det, men jag undrar om de inte missar något. Y var själv med en stund. Jag bad honom berätta för doktorn varför vi har Nässla, och det gjorde han glatt. Men han kunde inte komma på ordet ledarhund och inte ordet blind. ”Hon är vår hund nu för hon skulle ha blivit en sådan där som… som hjälper de som… sådana som inte kan se!”.

Doktorn reagerade inte, men det gör jag. Y kan båda orden, det vet jag, men de försvinner för honom i stunden. Och det är ungefär vad som händer dagligen hemma med stora missförstånd och konflikter som följd.

Men vi avvaktar. Till hösten börjar Y fyran, få se vad som händer då. Just nu har vi gjort vad vi kunnat. Om två veckor ska vi till doktorn för att prata om hans onda mage. Jag ska fråga extra om glutenintolerans.

Trots dippen häromdagen har O och jag det.. kanske inte precis bättre men i alla fall inte sämre än för några år sedan. Bättre nu än i vintras. Bättre nu än alla de tidigare dippar vi haft. Det är väl så här det är, antar jag. Det gäller bara att vi inte tappar bort varandra på vägen.

En sak som emellertid inte fungerar alls just nu är – trumvirvel – gissa en gång – skärmandet!

Imorse vaknade jag av att rasande Y brakade in i sovrummet och gallskrek över orättvisan i att storebror ”får” skärma. Klockan var då kvart i sju. Jag steg upp och möte nästan lika rasande Q. ”Jag vill inte diskutera detta, jag går till skolan nu, jag vill inte vara hemma!”

Eh, va? Det tog ett tag att bena ut det hela. Båda pojkarna skyllde förstås på varandra, vem som hade väckt vem och så vidare men det som hänt tror jag är detta:

Q är stressad över något, oklart vad. Då vaknar han tidigt och är arg och har tunnelseende och kan bara ha en tanke i huvudet: måste spela, till varje pris. Antagligen har han lyckats mygla sig förbi password och koder igen. Han väcker Y som då självklart också vill spela. Sedan går allt åt helvete, alla är arga på varandra.

Orkar inte redogöra för allt tjafs och lirkande som följde. Men till sist gick de iväg till skolan båda två, i vanlig tid, med rågmjölsgröt och färska jordgubbar i magen.

Vi får väl utöka Stasibefogenheterna och börja beslagta router eller datorkabel på nätterna. Då måste vi också förklara detta för Q så att han är förberedd på att kabeln måste kopplas in när han kommer från skolan, en sådan sak gör honom annars rasande.

Grundproblemet är ju inte skärmandet, hur mycket jag än hatar de jävla skärmarna. Grundproblemet är att Q är stressad över något. Men vad? Fyndet har också sett det och messat och frågat. Jag ser det, men jag förstår inte vad det är. Och Q själv vet inte, jag har förstås frågat.

Suck.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Saker som är bättre samt en som verkligen inte funkar

  1. Frida skriver:

    Pollenallergi?

  2. K skriver:

    Nationella prov på ingång?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s