Ännu en vecka

.. har gått.

O har varit borta några dagar och kört Iron Man. Triatlon alltså. Simma, cykla, springa helt vansinniga distanser. Han kom i mål och gick inte sönder och är nu glad och snäll.

Gossarna och jag hade besök av mamma. Det var längesedan vi hade så roligt tillsammans. Hon är verkligen rolig, vi skrattade mycket. Och jag kunde säga till henne att jag tycker att det är dumt av henne att fortsätta flyga och hon tog inte illa upp.

(Svärmor är ännu värre men henne törs jag inte vara så ärlig mot.)

Idag kom O tillbaka och mamma reste, och Q följde med henne hem. De ska äta på restaurang och gå långpromenader. Y ska ha båda oss föräldrar för sig själv.

Och! Det var jag och Q som med förenade krafter och i bästa samförstånd körde båten till fastlandet idag. Vi kunde! Hurra!

Röd om nosen, i secondhand-fyndad gul (!) klänning med nytvättat hår. Mycket nöjd med mig själv och tillvaron.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Märkt | 1 kommentar

Kantstött

Imorse fick jag en akut attack av Facebook-avundsjuka. Sådan som jag ganska sällan får. Till exempel har jag blivit väldigt mycket bättre på att hantera mina känslor för kusin de senaste åren.

Hon är här nu, förresten. Vi bjöd dem på egenfiskad krabba igår. Det var trevligt.

Mitt Facebook moment kom sig av en film som en mycket perifer bekant postat, en person jag knappt känner och som jag inte tänkt på på många år. Nu gick jag in på hens profil och blev närmast golvad av det jag såg där. Musik, blommor, till synes välartade barn. Hen verkar ha det perfekta livet.

Mina egna barn satt förstås framför varsin skärm och gapade. Huset var stökigt, som det blir så snart jag inte är framme och plockar.

Men! Jag lyfte mig själv i håret, jag sköt undan självömkan och vid lunchtid mådde jag riktigt bra. Det var då jag tog fotot ovan och tänkte att det kantstötta rentav är vackrare än det perfekta.

Sedan kom en av de nyaste grannarna förbi med sina barn, de skulle på utflykt. Och undret skedde, mina barn reste sig ur soffan och följde med. Vi tillbringade flera timmar på klipporna i solen och blåsten.

Givetvis har jag postat bilder på Facebook.

Publicerat i Uncategorized | Märkt | 5 kommentarer

Läget

Sex dagar sedan vi kom till ön.

Jag gör just ingenting.

Jo, jag läser (Anna Karenina) och stickar och lyssnar på Doktor Glas. Jag badar och leker med hunden. Diskar och plockar undan i vårt lilla hus, det måste jag göra precis hela tiden för att inte drunkna i stök. Var sak på sin plats, som att sjöstuva i en båt.

Och så medlar jag, lirkar, parerar, tröstar och peppar. Barnen tillbringar nästan all vaken tid med mobiler eller paddor. Bråk om vem som ska sitta i soffan närmast laddaren, sträng turordning. Det andra barnet ligger i sängen med nerdragen rullgardin. Båda med lurar.

Jag lyckas ganska bra med att hantera mina egna känslor kring detta. Min egen paradisiska sommaröbarndom tog väl slut i trettonårsåldern, efter det blev det inte sig mera likt. Och både Q och Y har släppt skärmarna en stund varje dag för att bada, plocka smultron, sätta krabbtinor. Gott så.

Y har återupplivat gamla bekantskaper. Jag har tänkt på barnläkarens ord om att ett extrovert barn till trötta och introverta föräldrar kan behöva extra hjälp. Det behövdes inte mycket pepp från min sida, han kilade ensam över till grannen och kom tillbaka med två äldre flickor i släptåg.

Q längtar hem. Hem till datorn, till bästisen. Han är svartsynt och sur och filifjonkig. Däremellan ljuvlig och klok och förståndig. Att leva med Q är att åka bergochdalbana.

Nu är han och O ute med båten. Jag ska ta med mig Y och Nässla och möta dem vid bryggan.

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Smultronställe

Publicerat i Uncategorized | Märkt | Lämna en kommentar

Här, nu

Kvällspromenad

Idag kom vi till Sommarön och herregud så skönt det är. Jag är förvånad och överväldigad, så här bra brukar det inte kännas.

Nästan alla hus är tomma, inklusive kusins. Vi är här två veckor tidigare än vi brukar, naturen är annorlunda. Göken gal fortfarande. Gräset är grönt och frodigt. På mitt nattduksbord står ett par kvistar jasmin som jag knyckt i grannens trädgård. På matbordet en bukett med blåklockor, vitmåra och älgört. Vi har badat, det var iskallt men skönt. Eftersom det är så lite folk här kunde Nässla vara med. Hon simmar som hade hon motor och doppar nos och huvud med glatt humör.

Imorgon ska vi ta båten in och köpa citroner och socker och göra fläderblomssaft. Jag orkade inte göra det medan flädern blommade hemma i stan. Men här på Sommarön blommar den ännu.

Jag börjar hinna ikapp.

Publicerat i Uncategorized | Märkt | 4 kommentarer

Sommarläsning

Nu har jag semester.

Vi tog vårt förnuft till fånga och övergav ursprungsplanen att köra till västkusten på midsommarafton. Istället har vi firat midsommar i en mycket stilla förort tillsammans med en grannfamilj. Idag städar vi och packar i lugn och ro.

Jag avskyr att packa och har i vanlig ordning skjutit upp det. Bara det roligaste har jag tagit fram: böckerna. Detta blir min lektyr de närmaste veckorna.

Förutom Game of Thrones som jag läser som e-bok på telefonen. Och Krister Henrikson som läser Doktor Glas för mig när jag sitter och stickar.

Publicerat i Uncategorized | Märkt | 7 kommentarer

In i kaklet

Nu går vi in på upploppet. (Apropå det, varför i fridens namn använder jag sportmetaforer, jag som är så ointresserad av sport som en människa kan vara? För jag gissar att in i kaklet syftar på simning. Å andra sidan finns det väl knappt några vettiga liknelser för hetsiga och stressiga situationer som inte har med sport att göra.)

Bara tre arbetsdagar kvar till semestern. Jobbet har stillnat något, faktiskt. Visserligen lurar katastrofen runt hörnet, det är mycket osannolikt att vi klarar tidplanen och så snart jag är tillbaka från semestern måste jag ta bladet från munnen och deklarera detta, varpå jag kommer att bli halshuggen. Men det är då det.

Q är på klätterkurs i sällskap med två kompisar samt bonuskusinerna. Y är på friidrottsdito med grannflickan. Detta har krävt minutiöst planerande av skjutsar. Igår morse vaknade jag klockan fyra av oro för detta. Min oro var befogad, då en av de skjutsande familjerna valde att hoppa av, de tyckte det var för jobbigt att göra flera turer till klätteranläggningen vilket är nödvändigt eftersom alla barn inte ryms i en bil. En halvtimme senare hade de ändrat sig, de insåg att det inte är enklare att köra egen unge tur och retur fyra gånger.

I fredags fyllde Y tio år, och i lördags firades han med ett hastigt hopkokat kalas. Eftersom vi var sena med inbjudningar och det var lördag i juni, så tackade de allra flesta nej. Det blev en intim tillställning. Piñatan som O tillverkade kvällen innan hann inte torka ordentligt och var sålunda obrukbar. Och chokladtårtan vi köpt visade sig vara för stark i smaken för tioåriga smaklökar – men vi vuxna tyckte den var underbar.

Inget rubbade Y:s humör. Han är verkligen mycket gladare nu sedan vi fått ordning på hans mage. Han var på strålande humör hela dagen. Och när jag åt söndagsfrukost på gården, vaktad av Meja på ena sidan och Nässla på andra, med bedövande humlesurr i klätterhortensian bakom mig, kom han ut till mig, yrvaken och långbent, naken så när som på kalsongerna, och kröp upp i mitt knä. Jag har sovit så länge för att jag hade en sådan rolig dag igår!

Sommarlovet har faktiskt börjat riktigt bra. Efter avslutningsdagens känslostorm har barnen ägnat dagarna åt att sova länge (Ibland, inte varje morgon), spela vid datorn, spela Pokemon Go ute med kompisar samt följa med O till simhallen några gånger. Och kalaset förstås. Och så kom min före detta kollega Halloj på besök med sin familj igår, hennes pojkar är ungefär jämnåriga med mina. Visserligen är de betydligt sportigare men dataspel förenar.

Angående avslutningsdagen förresten. Igår på hundpromenaden träffade jag på en lärare från barnens skola. Hon berättade att det bestämts att sexorna inte skulle få sjunga sina hyllningssånger till sina lärare på avslutningen, utan att det istället skulle göras i ett mindre sällskap, på en lunch som sexorna åt ensamma med sina lärare. Detta av flera skäl, dels är det många barn som i likhet med Q tycker att det är otäckt att framträda men inte törs säga så. Men även lärarna tycker att det är lite obehagligt och väl känslosamt. Och resten av eleverna (och deras föräldrar), de som inte går i sexan är förstås måttligt intresserade. Avslutningen är lång som den är.

Bra och genomtänkt kan man tycka. Men nähä. Vilda protester utbröt från eleverna och namnlistor skrevs, man ville göra som man alltid gjort. Skolledningen backade.

Jag blir arg. De som är introverta och blyga, vem för deras talan? Själv älskar jag att stå på scen och fåna mig och får rikt utlopp för det i kören (i viss mån också i jobbet genom att leda möten). Men det måste faktiskt vara okej att inte vilja det också, särskilt när man bara är tretton år.

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer