Slipping through my fingers

Idag hittade jag en bortglömd låda med Q:s urvuxna kläder som jag sparat till Y. Ungefär hälften har han också hunnit växa ur.

Jag började gråta när jag sorterade kläderna. Jag saknar honom så! Min stora lilla pojke med färgglada kläder. Alla byxor har hål på knäna, alla. Inte var det så himla lätt då men lättare. Före allt gap och skrik och skällande. Eller är det lika svårt nu som då men jag som blivit knäpp?

Nej, det är slitigare nu. Y bråkar nästan lika mycket som Q. Å andra sidan är Q elakare än förr. Vid middagsbordet hackar han konstant på sin bror, är dryg och föraktfull.

Men på kvällen får jag en fin lässtund med båda. Q tycker att Y:s julklappsbok (En duktig hund av Meg Rosoff) är tråkig så han läser KP istället. När jag läst färdigt för Y går jag till Q. Han vill höra Emil och det har jag förstås inget emot. Astrid är underbar att högläsa. Vi enas om tabberaset i Katthult, men Q somnar redan efter ett par sidor på min arm.

Tretton år snart. Jag snusar försiktigt på hans hår. Det luktar schampo nu, inte som förr. Men jag får i alla fall komma nära.

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Överlevnad medelst svordomar

Både jag och barnen har överlevt dagen, vilket är ett mirakel.

Inatt sov jag cirka fem timmar. Kattjävlarna krafsade och gnydde och skulle ömsom in, ömsom ut. Vid tretiden väckte jag O och tvingade till mig gästrumssängen, där inne får man vara ifred.

Morgonen var helvetisk, ensam med arga barn. Y vägrade gå till fritids, Q vägrade äta frukost. Men jag redde upp det.

Klockan tio knackade det på dörren och där stod Rune från Veterankraft. Pensionerad snickare som gillar att jobba.

I mellandagarna gav jag upp försöken att lirka med O om att sätta upp tavlor, centrera taklampan över matbordet, justera den så att den hänger rakt. Vi blir bara osams.

Rune var räddningen. Det lär kosta ett par tusen och nog var han lite för stapplig för att klättra på stegar, men snäll och glad och solig. Vi hade riktigt trevligt. Lampan gick han bet på men han gav mig några bra tips som jag vidarebefordrade till järnhandeln där jag fick fler råd.

Sedan gick jag hem och klättrade upp på köksbordet och skruvade och måttade. Åh den närmast sataniska triumfen när jag besegrade lamphelvetet!

Nu hänger den förbannade lampjäveln rakt vilket den inte gjort sedan vi köpte den, och jag slipper slå huvudet i den. Och källarhallen är full av tavlor. Och garderobsdörren hänger inte längre på trekvart.

Fy satan så skönt. Och nu jävlar ska jag se På spåret.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Jullov suger

Måste komma ihåg två saker till nästa jul. Köp mindre mat. Res bort under en del av lovet.

Några dagar med lovlediga barn sänker mig totalt, så till den grad att jag vaknar med ångest och gråter i duschen. Däremellan håller jag ihop. Och visst har vi trevligt mellan varven, också.

O stannar hemma extra länge på morgnarna. Och studiedagarna nästa vecka tar han, så att jag kan fly till jobbet. Men han glömmer helt bort att nämna att han ska på afterwork, jag ser det på Facebook när jag just börjat undra varför han inte kommer hem eller svarar på mess.

Mamma var till viss hjälp när hon var här – tror jag. Kan inte bena ut vad som är vad längre i härvan av irritationer och småtjafs.

Men det är fan inte till hjälp när hon ringer tio på kvällen, småpackad för att höra ”att vi har det bra”. Nä det har vi fan inte. Hon vet precis hur vi har det.

Usch. Usch. När blev jag såhär spattig och angstig och knäpp? När pappa dog? När Q blev galen? När Y blev nästan lika galen?

Ber en kompis som jobbar som speciallärare om råd angående Y. Hon lyssnar på mig och honom. Han har absolut ett otydligt språk. Men har ni tänkt på ADHD? Han påminner väldigt mycket om hennes son, som också har det.

Ja herregud. Det skulle ju förklara en del.

Vad fan hände med mitt liv? När gick det åt helvete?

Jullov suger, nämnde jag det förresten?

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Nu

Mamma är skjutsad till tåget, hunden är rastad, ena ungen kvittrar med en kompis, andra ungen gosar med hunden. Båda med mobilerna fastvuxna i handen, förvisso.

Nu ska jag lägga sista handen vid ett par vantar att ha på hundpromenader. Tända ljus, dricka kaffe, andas in grandoften.

Julen har varit rätt jävlig, faktiskt. Och jullovet är långt ifrån slut. Men förra året var det faktiskt ännu värre. Det är en underlig tröst.

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Lösenordsskyddad: Bättre

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Svarta känslor

Lösenordsskyddad: Bloggterapi

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Svarta känslor

Lösenordsskyddad: Ge upp?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Svarta känslor