Helga läslyssnar

Graeme Macrae Burnet: Ett blodigt verk 4 (Niklas Falk 5)

Bengt Lagergren: Alexander den store 4 (Tomas Bolme 4)

Anne Holt: 1222 över havet 2 (Marie Richardson 5 )

Rosa Liksom: Älven 5 (Cecilia Nilsson 5 )

Einar Kárason: Öppet hav 5 (Mattias Nordkvist 4+)

Frédéric Dard: Bödeln gråter 3 (Magnus Roosmann 5)

Fördelen eller nackdelen med att låna elektroniska ljudböcker på bibliotek är det märkliga urvalet. Vill man se det positivt kan man betänka att man hittar böcker man kanske aldrig skulle ha läst annars. Detta är en sådan. Dard är tydligen mycket känd i sitt hemland Frankrike och just denna roman belönades med pris när den kom ut 1957. Jag lyssnar för jag vill veta hur det går, men utan större engagemang. Visst känns den ålderdomlig på många sätt men jag hade nog gissat att den var 20-30 år yngre än den är.

Dick Harrison : Digerdöden 3+

Intressant men kanske lite slarvig? Ska läsa Magnus Västerbros bok och jämföra.

Hiromi Kawakami: Senseis portfölj 5 (Emma Peters 5 )

En underbar berättelse, se recension här.

Ingvild Rishöj: Stargate – en julberättelse 4

Mikael Niemi: Fallvatten 4 (författaren själv 5)

Märklig och välskriven roman i fantastisk uppläsning.

Per Pettersson: Ut och stjäla hästar 4 (Rolf Lassgård 4+)

Marguerite Duras: Älskaren 4+ (Anita Björk 5)

Stephen King: Senare 3+ (helt okej uppläsare vars namn jag glömt)

Ingrid Hedström: Böckerna om Villette och om Astrid Sammils 4 (diverse uppläsare av varierande kvalitet)

Jag läste de första Villette-böckerna när de kom och gillade dem. Sedan kom jag av mig, oklart varför och den nya serien om Astrid Sammils hade jag missat helt.

Detta är riktigt bra samtidsdeckare, välskrivna och med smarta intriger och fina personporträtt. Kvinnliga huvudpersoner, träffsäkra beskrivningar av deras yrkesliv, tydliga feministiska teman – what’s not to like?

Carl Jonas Love Almqvist: Det går an 4 (Hans Alfredson 4 )

Émile Ajar: Med livet framför sig 4 (Johan Ulveson 5)

En ung Ulveson läser om pojken Momo som växer upp i Paris. Han berättar rättframt om sitt liv hos den åldrande Madame Rosa, hon som gjort det till sin uppgift att ta hand om horungar som han. Men nu har postanvisningarna som betalar för hans uppehälle slutat komma.. 

Eyvind Johnson: Romanen om Olof 4+ (Lennart Jähkel 5)

Fantastisk bok i fantastisk inläsning, årets stora ljudboksupplevelse! Jag har försökt läsa Johnson förut men inte lyckats. Förmodligen var jag för ung och dum, nu ska jag definitivt försöka igen. Detta är en självbiografisk berättelse i fyra delar om den unge Olof, som vid fjorton års ålder börjar arbeta som timmerflottare. Han har tidigare lämnats bort som fosterbarn eftersom hans föräldrar inte kunnat försörja honom. Eventuellt är det detta som gör att han inte hör hemma någonstans och överallt. Han är en främling i tillvaron, en iakttagare. Så mycket bättre för oss som får ta del av det han ser och upplever.

Men hur fattigdomen äter sig in i alla aspekter av livet och deformerar en till kropp och själ, det står som aldrig tidigare klart för mig när jag lyssnar. Jag och min körvän B som åker tunnelbana tillsammans pratar om boken. Javisst, säger B som är sjuttiofem år gammal och född och uppvuxen i Jämtland. Min pappa var nog traumatiserad av sin barndom just för att de hade det så fattigt. Han kunde aldrig prata om det riktigt.

Själv minns jag att min faster berättat att farfar sagt att han som yngst i syskonskaran kommit lindrigt undan, men att hans storasystrar for illa av svälten under första världskriget och att han som vuxen funderat på om det var därför ingen av dem kunde få barn.

Lion Feuchtwangel: Oppermanns 5 (Magnus Roosman 5)

John le Carré: Spionen som kom in från kylan 5 (Alexander Salzberger 4)

Alexandre Dumas: Greven av Monte Cristo 4 (Tomas Löfdahl 3)

Jan Guillou: Det stora århundradet (Tomas Bolme 5)

Serien består av tio böcker men jag tröttnade lite efter åtta. Den första, Brobyggarna är nog den bästa, sedan tappar de fart allt eftersom. Guillou berättar en familjehistoria som verkar vara kalkerad på hans egen, i de senare böckerna dyker hans alter ego Erik Ponti så småningom upp. Han är en god historieberättare och han får med väldigt mycket, till exempel hur första världskriget tedde sig utanför Europa och hur Tyskland respektive England var som kolonialmakter, och att historien alltid skrivs av segraren. Det är mycket välgjort. Ändå blir det ibland lite för mycket pojkboksäventyr, även då hjälten är en hjältinna, som i agentromanen Blå stjärnan. Det är kul men ibland lite fånigt när han väver in verkliga personer i berättelsen.

Lena Ebervall, Per E Samuelson: Ers majestäts olycklige Kurt (Helge Skoog 5)
Jag har bestämt läst denna men minns inte så mycket. TV-serien gjorde mig nyfiken. Min största invändning är att författarna dramatiserar och hittar på för mycket. Men jag måste medge att de gör det bra. Helge Skoogs uppläsning är briljant.

Jan Guillou: Böckerna om Arn (Tomas Bolme 5)
Jag försökte mig på den första boken när den kom men tröttnade snabbt och begrep aldrig varför Arn-serien blev en sådan succé. Det gör jag inte riktigt nu heller, de är bra långrandiga och lite väl barnsliga. Vilka fina killar de var innerst inne, Arn och hans sonson Birger Jarl. För att inte tala om hur bra de kunde tala latin och hantera svärd. Nåja. Böckerna är tack vare sin omständlighet perfekta att lyssna på medan jag syr och klipper.

Sjöwall-Wahlöö: Roman om ett brott 1-10 (Torsten Wahlund 5)
Hur sätta betyg på detta klassiska verk? Det går inte. Jag har läst de flesta av böckerna oräkneliga gånger, utom Terroristerna som jag länge avskydde men nu faktiskt har ändrat uppfattning om.

Som alltid när jag lyssnar istället för att läsa upptäcker jag nya saker. Torsten Wahlund läser utmärkt, det gör han alltid. Någon av inspelningarna (tror det är Mannen på balkongen) har lite fåniga miljöljud i bakgrunden, telefoner som ringer och sånt och det är ett ofog. Turligt nog verkar producenten ha tröttnat snabbt.

Nå, men vad ska jag säga om klassikerstatusen? De förblir favoriter för mig trots en rad invändningar. Jag börjar med dem.

Kvinnosynen är förskräcklig, detta har jag gnällt om tidigare här och var i bloggen. Jag tror inte att någon enda kvinna beskrivs på ett icke-objektifierade sätt. De värsta passagerna är nästan outhärdliga, som tjatandet om Gun Kollbergs sensuella läggning och Åsa Torells löftesrika bredd mellan ljumskarna. Ändå är dessa två kvinnoporträtt nog tänkta som ett slags ideal. När det kommer till beskrivningarna av fnask, nymfomaner (allvarligt, hur kan man ens på 60-talet ha använt ordet?), frustrerade hemmafruar blir det hjärtlöst, föraktfullt och ensidigt.

Vidare: hur de beskriver ett samhälle i förfall på ett sätt som är så dystopiskt att det nästan blir roligt. Knappast någon enda aspekt av det moderna samhället tas upp på ett positivt sätt. Trafiken är för jävlig, tunnelbanan likaså. Mjölken man köper i Stockholm är för gammal. Jultomtarna är aspackade, barnen gråter av stress i julhandeln, och så vidare. Man undrar vilket samhälle författarna längtar till. Sovjet? Eller 1800-tal utan knark och med opastöriserad mjölk och hög barnadödlighet?

En av böckernas största styrkor är att de är roliga. Bäst är det när roligheterna är oväntade och stillsamma. Tyvärr kantrar komiken ibland över i fars och då blir det för mycket. Exempel är de osannolika figurerna kammaråklagare Bulldozer Olsson och försvarsadvokaten Hedobald Braxén, alias Braket, som fiser och rapar sig genom sina anföranden och aldrig kan komma ihåg vad klienten heter. De uppträder först i de sista böckerna och kan därmed tjäna som bevis för min tes att komiken kantrar alltmer mot buskis ju längre man kommer i bokserien. Samma tendens kan man spåra i författarnas val av namn på personerna. I de första böckerna heter folk sådant som Gunnar Ahlberg och Alf Mattsson. Mot slutet dyker allt fler bisarra namn upp, utöver ovan nämnde Hedobald till exempel också Herrgott Nöjd.

Nå, men de bra sakerna då? Humorn har jag redan nämnt. Personteckningarna, bortsett från kvinnorna då. Man tycker att man känner dem: Einar Rönn, Fredik Melander, Gunvald Larsson och förstås Martin Beck själv. Men också skildringen av perifera personer, som den sorgsne lille mannen med stora gummistövlar som visar kanalbåten Diana. Böckerna är fyllda av sådana korta men mästerliga porträtt.

Kort men mästerligt, det gäller också språket. De kommer (nästan) undan med att använda ord som luguber och trankil. Även de av mig avskydda formuleringarna om läggning och bredd mellan ljumskarna är ju bra, det är därför de fastnar i minnet och retar upp mig.

Kort och mästerligt kan man också beskriva böckernas komposition. Ingen av dem utom den sista är särskilt lång. De börjar med ett plötsligt anslag. Man fick upp liket klockan tre. Solen gick upp. Rikspolischefen log. Som läsare blir man nyfiken och vill veta mer. Sedan då?

Lika plötsligt slutar de. Fallet är löst, mördaren infångad, man får veta ungefär vad som ledde fram till mordet men inte mer än så. Inga longörer eller resonemang, pang så lämnas man fortfarande nyfiken och lite hungrig.

Kanske är det därför jag alltid återvänder till dem.

Jerker Virdborg: Svart krabba 4 (Måns Westling 5)
Ännu en utmärkt inläsning, Radioföljetongen är alltid det. Eventuellt missade jag något väsentligt i intrigen och det retar mig lite.

Daphne du Maurier: Rebecca 3 (Kerstin Andersson 5)
Rätt sunkig intrig och långrandig historia men tack vare den utmärkta inläsningen fullt uthärdlig att lyssna på.

Bengt Liljegren: Krigarkungen Karl XII 5 (Torsten Wahlund 5 )

Bengt Liljegren: Adolf Hitler 5 (Tomas Bolme 5)

Cornelius Ryan: En bro för mycket 4 (Claes Elfsberg 4)

Bengt Liljegren: Winston Churchill 5 (Torsten Wahlund 5)

Magda Szabo: Dörren 4 (Julia Dufvenius 4)

Vladimir Sorokin: Snöstormen 5 (Rolf Lassgård 5 )

Conan Doyle: Sherlock Holmes, allt som finns inläst av David Clarke 5+

L M Montgomery: Anne of Green Gables, Avonlea, the Island, Anne’s House of Dreams, Rainbow Valley (Karen Savage 5+)
En kompis tipsade mig om Librivox och att vara kräsen med inläsarna och det var ett bra tips! Karen Savage läser alldeles utmärkt men lite snabbt, men det går att åtgärda. Hon färgar rösterna alldeles perfekt, lyfter fram de olika personernas egenheter och uttryck. Jag har aldrig tidigare tänkt på att Matthew inleder varannan mening med ”well, now”. Kanske försvann det i översättningen?

Det är spännande att läsa om gamla favoriter, det har jag alltid tyckt. Men att lyssna på dem igen är också intressant. Jag upptäcker saker jag aldrig tidigare tänkt på, som till exempel vilket förskräckligt tjatande det är om flickors och kvinnors utseende i böckerna. Ideligen påpekas det att Anne inte är någon skönhet, samtidigt som hon beskrivs som just det med strålande ögon och liljevit hy och jag vet inte allt. I detta har böckerna inte åldrats väl. Å andra sidan är synen på barnuppfostran fantastiskt modern, det är svårt att tro Annes och Davys eskapader och Marillas hantering av dem beskrevs för över hundra år sedan.

Michael Ondaatje: Lyktsken 3 (Martin Wallström 4)
Nja, faktiskt ingen höjdare. Kanske är det ljudboksformatet som får mig att tappa tråden ideligen. Jag har en känsla av att det är någon dimension av intrigen som går mig förbi.

John Williams: Augustus 5 (Håkan Jullander 3+)
Tack vare ljudboken lyckades jag äntligen komma in i denna roman efter att ha gett upp flera gånger. Den var värd mödan. Jag läste på engelska och lyssnade parallellt på svenska.

Kerstin Ekman: Händelser vid vatten 5 (Rolf Lassgård 5)
Fantastisk roman i fantastisk inläsning. Ett exempel på när ljudboksformatet tillför något till boken, det är ovanligt. Rolf Lassgård läser oerhört bra med precis rätt grad av färgning och dialekt. (Jag förlåter honom att han uttalar Steinkjer fel!)

Olga Tokarczuk: Styr din plog över de dödas ben 4+ (Gunilla Abrahamsson 4)

Ida Jessen: Doktor Bagges anagram 4+ (Jonas Karlsson 5)

Ida Jessen: En ny tid 4 (Cecilia Nilsson 5)

Emelie Flygare-Carlén: Rosen på Tistelön 5 (Eva Hermanson 5)
Härlig skröna, tänk Wuthering Heights. EFC var sin tids högst betalda och mest översatta svenska författare. Strålande uppläsare som fixar det ålderdomliga språket så att man knappt tänker på det.

Hjalmar Söderberg: Doktor Glas, Den allvarsamma leken (Krister Henrikson 5)

Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga 5 (författaren 5)

Linn Ullmann: De oroliga 4 (Marie Richardson, Sten Ljunggren 5)
Passagerna där huvudpersonen intervjuar sin åldrige far är mycket gripande. Å vad jag känner igen det. Förvirringen, briljansen. Gubbgrinigheten. Resten av boken är också bra men fångar mig inte på samma sätt.

Elena Ferrante: Min fantastiska väninna (Gunilla Nyroos)
Orkade inte färdigt, tappade tråden ideligen. Ska ge boken en chans istället.

Hannah Kent: En mörderska ibland oss 3 (Johan Gry, Gunilla Johansson 4)

Ellen Mattsson: Sommarleken 3 (Katarina Cohen 4)

Jeannette Winterson: Why Be Happy When You Can Be Normal (författaren)

Klas Östergren: Twist (författaren)
Utmärkt inläsning och bra bok. Fast ska jag vara ärlig så hängde jag nog inte riktigt med i varje twist av handlingen. Men det är förmodligen inte bokens fel.

Emanuel Litvinoff: Ett rum i Berlin 5 (Björn Wahlberg 4)
Se här vad jag tyckte om den.

Toni Morrison: Hem 3 (Angela Kovacs 4)

Torgny Lindgren: Klingsor 3+ (författaren 5+)
Är halvvägs genom boken och vet ännu inte riktigt vilket betyg jag ska sätta. Dålig är den inte. Men Torgny Lindgrens uppläsning är lika originell som fantastisk.

Chimamanda Ngozie Adichie: Americanah 5+ (Adjoa Andoh 5+)
Åh. Är knappt halvvägs genom boken men tvekar inte att sätta högsta betyg och mer ändå. Vilken upplevelse! Uppdatering: den höll hela vägen!

Patrick Modiano: Nätternas gräs 3 (Staffan Göthe 4)
Nja. Mja. Visst är den bra, den är i alla fall inte dålig. Men historien griper aldrig riktigt tag. Möjligen hade det varit bättre för mig att läsa just denna bok, för det hörde mer till regel än undantag att jag kom på mig själv med att tänka på annat under uppläsningen. Men det var absolut inte Staffan Göthes fel.

Julie Zeh: Stopptid 3 (Björn Kjellman 4)
Okej spänningshistoria, snäppet bättre än the ordinary deckare. Men jag är kräsmagad, som bekant. Utmärkt uppläsning.

Fritiof Nilsson Piraten: Bombi Bitt och jag 3 (Hasse Alfredson 5)
Oj, oj, oj. Vilken skröna! Jag har försökt mig på Piraten någon gång utan att bli alldeles övertygad. Vet inte om jag blir det nu heller. Men jag är glad att Hasse läste för mig, för det gjorde han fantastiskt bra.

Kjell Westö: Hägring 38 5+ (Stina Ekblad 5+)
Årets stora litterära upplevelse. Fantastisk bok i fantastisk uppläsning.

Susan Hill: Kvinnan i svart 4 (Björn Granath 5)
Jag gillar inte spökhistorier men förstår varför denna blivit berömd.

Jane Austen: Övertalning 4 (Mirja Burlin 3)
Ja, det här var ju trevligt. Ännu trevligare var det att se filmen på nittiotalet. Helt okej uppläsning men minuspoäng för att hon slinter på orden ibland.