Lösenordsskyddad: Att växeldra

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Livet med Q

Y har också en bra lärare

Hej!

I väntan på bussen på väg till/från idrotten idag kom det av någon anledning upp att Y var adopterad och flera kompisar runt honom ställde nyfikna frågor. Främst var det frågor som att varför han blev adopterad och om hans föräldrar inte kunde ta hand om honom. S upplevde att Y kände sig lite ställd och osäker i situationen och avbröt därför deras samtal och menade att ”det får vi prata om vid något annat tillfälle”. Vi vet ju sedan innan att ni har en öppen dialog med Y om att han är adopterad och det är ju något som kommit upp här förut men ju äldre de blir desto fler frågor. Så det vi nu undrar är hur ni vill att vi ska förhålla oss till detta i fortsättningen? Jag skulle gärna läsa någon berättelse om ämnet för att starta ett samtal i klassen eller låta Y komma och visa bilder och berätta eller så, men något sådan ska ju endast ske om Y känner att han vill det och känner sig trygg i det. Är inte det något alternativ undrar vi istället hur ni vill att vi förhåller oss när dessa frågor från kamraterna dyker upp? Hur mycket vet Y och hur kan vi bäst stötta honom i de situationerna?

Ni får gärna prata om detta hemma, även tillsammans med Y, och återkomma till mig. Så har jag gärna ett samtal med Y efter att ni pratat lite hemma om hur han vill ha det och så och sedan tar vi det vidare utifrån era/hans önskemål.

Mvh/ Y:s fröken

Hej!

Vad bra ni hanterade barnens frågor och vad bra att ni vidarebefordrar frågan till oss! Guldstjärna!

Vi pratade lite  med Y nu ikväll. Han kände sig inte så värst besvärad av situationen så här i efterhand, så det är gott betyg till er som sagt. Han tyckte det var okej att berätta om sin adoption men ville helst att jag skulle vara med, så det kan vi göra vid ett tillfälle som passar er.

Vi har flera böcker för barn om adoption, som ni gärna får låna. De är kanske lite för barnsliga för lågstadieelever, och mer passande för förskolebarn. Säg bara till så kommer jag med dem så ni får titta.

En strategi som jag brukar använda är att inte svara specifikt på frågor utan resonera i allmänna termer, för att skydda mina barns integritet. Det är viktigt att de känner att de och ingen annan äger deras historia, att den inte är allmängods som man pratar om hur som helst. Men samtidigt så vill vi ju vara öppna och det är roligt med frågor också, och så vill man ju bidra till att få bort missförstånd och fördomar.

Exempel på vad jag menar är att jag ofta har fått frågan om hur mycket vi vet om barnens biologiska mödrar, vad var orsaken till adoptionen, osv. Då brukar jag svara att Korea är ett rikt land, minst lika rikt som Sverige. Det är sällan fattigdom som ligger bakom. Däremot är det svårt att vara ensam mamma i Korea, alltså svårt att ha ett barn om man inte är gift med barnets pappa. Så var det ju också i Sverige för ungefär hundra år sedan. Så var det för min egen mormor till exempel. Men i andra länder än Korea kan det vara att mamman är fattig. Ibland finns det redan många barn i familjen och de kan inte ta hand om ett till. Och så vidare. Då har jag informerat utan att lämna ut några detaljer om just mina barns historia.

Vi har faktiskt inte så värst mycket information om Y:s biologiska mamma. Vi vet vad hon heter (det vet han också, om han kommer ihåg det) och lite andra uppgifter. Men det finns mer information i Korea, som han kommer att få tillgång till när han blir myndig. Det får ni gärna berätta förstås. Om han vill kan han åka till Korea då och söka upp henne och vi kommer förstås att stötta honom i det.

Så en avvägning mellan öppenhet och att skydda Y:s integritet – enkelt va? Han måste få bestämma själv om han vill svara på frågor eller inte. Är barnen väldigt frågvisa så kan ni väl be dem samla ihop alla frågor så kommer jag och svarar på dem. Det gör jag gärna!

Som sagt, tack för att ni frågade och fråga gärna igen!

Hälsningar Helga

Publicerat i adoption, Livet med Y | 2 kommentarer

Återhämtning 

Efter träning. Sol. Trappa. Katt. Kaffe. Fågelkvitter. Pärlhyacinter i kruka.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bättre kväll 

Jösses vad jag har varit spattig idag. Ängslig, darrig, orolig, ont i huvudet. Det blev bättre av solskenspromenaden med Y från skolan till tandläkaren och hem och ännu bättre när grannens Gurra ringde på och visade att det finns trevliga barn och därmed återgav mig tron på mänskligheten. 

Riktigt bra känns det nu när kvällen avlöpt väl och Q snart somnar med huvudet i mitt knä. Det var inte fel att han stannade i skolan. Men han hade varit ledsen där och gråtit inne på toaletten. Han gör det ibland, har han nyligen berättat, och det måste Fyndet få veta.

Q: Men jag vill inte att Fyndet ska tro att jag grät för att han var dum eller så, det var bara det att allt kändes så jobbigt. 

Jag: Men det är Fyndets jobb att se till att du har det bra i skolan. Och så ska skolsyster och psykologen och rektor hjälpa honom med det. Det står faktiskt i lagen att skolan ska anpassas till elevens behov. Förstår du fast det var krånglig svenska?

Q: Mm. Tror det. Att man ska få det man behöver?

Och så har jag pratat med BUP. Remissen har kommit, väntetiderna är extremt långa. Men på tisdag har jag en telefontid med…. gissa vem!…. den utmärkta kuratorn från sjukhemmet där pappa dog. Hon har bytt jobb och är nu på BUP. Snokande på nätet lönar sig.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lösenordsskyddad: Jävligt högaffektiv rant

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Uncategorized

Det här behövde jag läsa idag

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lösenordsskyddad: Vånda 

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Uncategorized