Lite skakigt

Nu är påsklovet över och det är vardag igen. Så värst mycket lovkänsla infann sig inte för min del. Jag hade rehab som vanligt, O jobbade nästan lika mycket som vanligt, barnen skärmade lika mycket som vanligt.

Känner mig grinig fast jag egentligen inte borde klaga. Allt är ju okej. Ganska i alla fall. Fast inte utan ansträngning förstås.

Y kom hem från skolan igår med rejäl huvudvärk. Han sov några timmar på eftermiddagen och mådde sedan bättre. Idag verkar han helt återställd men får vara hemma för säkerhets skull.

Q hade missat ett fysikprov för några veckor sedan och läraren mejlade om detta. Q avskyr henne och det är inte utan att jag förstår honom, hon ger ett mycket rörigt intryck.

Vid närmare påseende visade det sig att unge herrn hade noll koll på provets omfattning. Han hade inte ens någon egen fysikbok. Nä, för han hade inte vågat säga till läraren ordentligt.

Jag fixar såklart, ser till att låna en bok av grannpojken. Sedan pluggar vi tryck och kraft och Arkimedes princip några gånger och det är inga problem att få Q att förstå. Hoppas bara han kan koncentrera sig så pass att han får ur sig kunskaperna på provet i eftermiddag.

(Undrar lite över pedagogiken. Är det verkligen enklare att lära sig att tyngden av ett kilo är cirka 10 Newton än att lära sig formeln F=m*g där F är tyngdkraften, m är massan och g är gravitationskonstanten som är cirka 9,82? Jag tycker inte det men så är jag väl lite störd också. Just fysik var ett sådant ämne som var rätt obegripligt i högstadiet men mycket enklare i gymnasiet när jag fattade hur saker hängde ihop rent matematiskt.)

Och så har jag ringt kliniken som skriver ut Q:s mediciner och frågat varför vi inte kan hämta ut melatonin åt honom på apoteket. Jo, läkaren behöver skriva ut nytt recept. Jaså har han inte gjort det ännu, jag ringde ju om detta före påsk? Inget kan man kolla själv heller för eftersom Q är över 13 år får vi föräldrar inte se hans recept.

Allt ovanstående är exempel på saker som stressar mig och gör mig tröttare än vanligt. Det är ju inte så konstigt ser jag när jag skriver ner alltihop. Sover dåligt gör jag också.

Nä det finns gott om förklaringar till att jag inte är på topp. Vårljuset rister i själen också. Det är vackert men hjärtskärande. April is the cruellest month.

Publicerat i Livet med Q, Livet med Y | 5 kommentarer

Men

..hur glad jag än är över mammas vaccintid kan jag inte ignorera att jag mår uselt idag. Har gjort tappra försök, att ignorera alltså.

Annars brukar jag må bättre framåt kvällen men inte idag. Satan vad det gör ont i huvudet. Satan vad ilsken och grinig jag blir när jag mår såhär.

Orsaken? Tja. Rehab med träning igår. I tisdags tog jag en lite längre promenad än vanligt.

Jag har en känsla av att det är den ackumulerade påfrestningen som utlöser huvudvärken. Gör jag för mycket utan att vila emellan trillar jag dit.

Inte raketforskning precis. Men fan så svårt att omsätta i praktiken.

Publicerat i Sjukdom | 2 kommentarer

Hurra!

Mamma ringde nyss. Imorgon får hon första dosen vaccin. Genast blev dagen väldigt mycket bättre.

(Visste väl att det skulle hjälpa att blogga om det!)

Publicerat i Uncategorized | 9 kommentarer

Sengångare

Okej. Gammelgrannen med fru, 77 och 75 år är vaccinerade. Stockholm. Min farbror och faster, födda 46 respektive 47 är vaccinerade. Stockholm.

Svärmor född 44 fick samtal idag om att bli vaccinerad nästa vecka. Göteborg.

Men min stackars mamma född 43 har fortfarande inte hört ett jävla ljud från sin förbannade vårdcentral.

Tidigare tyckte jag att hon var lite väl negativ men nu tycker jag faktiskt synd om henne och är förbannad å hennes vägnar.

Publicerat i Uncategorized | 13 kommentarer

På begäran

Här är min lila leotröja. Den är mjuk och varm och perfekt att ha i kyliga träningslokaler innan jag fått upp värmen.

Som bonus får ni en Birger Sjöberg-sång med samma titel. Jag kan med lite ansträngning hela texten utantill, faktiskt. Har sjungit den till styvfars piano några gånger men det är evigheter sedan nu.

Jag är mycket förtjust i Sjöberg. Melodierna är bedårande och det är typiskt för honom att låna teman från andra stycken (som här från Schuberts Träumerei). Lika typisk är den kärleksfulla och ironiska blicken på småstaden och dess invånare när han skildrar det lilla drama som spelas upp i utvärdshusets trädgård. Men det som gör starkast intryck på mig är bilderna han målar upp: estradens glödande blommor, de klara tonerna från cellon, serveringsfrökens blanka bricka.

Faktum är att min farmors mor kände Sjöberg från uppväxten i Vänersborg. Hennes dom var att han var ”könstig” vilket nog sa mer om henne än om honom.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Annandag påsk

Helga: Å vad härligt att det börjar bli vår och att vi faktiskt lyckades få det fint på gården. Idag ska jag skura utemöblerna och be O köra mig till en trädgårdsbutik där jag kan köpa lite fina blommor att sätta i kruka. Om jag biter ihop och inte låtsas om vinglighet och huvudvärk så går det säkert bra.

Moder natur: Så fan heller. Skärp dig nu. Du behöver vila. Det betyder att man ligger still. Ligger pall. Plats i sängen. Alltså, maken till enormt trögfattad mänska. Nu jäklar. Jag får väl ta i ordentligt.

Berättarröst: Annandag påsk, Stockholm med omnejd 2021. Stark blåst under natten, på morgonen mojnande men med sjunkande temperaturer till omkring nollstrecket. Kraftigt snöfall under morgontimmarna, avtagande frampå dagen.

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Påskdag

Känner mig lite labil idag, pendlar mellan känslorna.

Igår var vi hemma hos syrran och hennes man faktiskt. Första gången vi var där alla fyra. Vi åt tårta för att fira Bertils ettårsdag, tog en kort promenad i solen, drack (alkoholfri) öl på en uteservering (HERREGUD när gjorde jag det sist?), lämnade kvar Y för översovning, köpte hämtmat på vägen hem.

På vägen dit var jag asförbannad på O som skällde på ungarna och inte lyfte ett finger för att koordinera och fixa. Q hade smygspelat på natten, Y behövde hjälp med att packa sin ryggsäck, gissa vem som lirkade, tröstade, parerade, hjälpte och peppade?

Över den där ölen gnällde jag för min syster medan O och Q motionerade hunden. Alla heteropar jag känner beskriver exakt samma sak, sa hon. Möjligen ett undantag, men de har inte barn. Men det blir ju värre för dig än för de flesta eftersom din ork är så begränsad.

Jaja jag skiljer mig väl inte riktigt än. Sedan skrattade vi åt min oerhört attraktiva potentiella Tinderprofil – nydiagnosticerad MS, inte jobbat på ett år, en unge med NPF, en under eventuell utredning. Svågern kom med ölen och såg lätt skärrad ut så då bytte vi samtalsämne.

Sedan hade vi väldigt trevligt. Våra barn och syrrans bonusbarn hade inte setts på ett tag och har så himla kul ihop. Bertil var i sitt esse förstås, han utstötte små skrik av fröjd och visste inte vem han helst ville vara hos. Han är tokig i Y och försöker bokstavligen äta upp honom ibland. Nässla tycker han också om, är inte det minsta rädd. Hon gjorde dessutom föräldrarna tjänsten att hon åt upp all mat som Bertil slängde på golvet.

Så det var en fin dag. Det har jag haft idag också fast den började uselt.

O är ledig och håller på med ett av sina vanliga skyffla-runt-prylar-projekt. Nu var matbordet fullt med träningsrelaterade saker när jag och Q skulle äta lunch.

Jag blir fan vansinnig på att han aldrig blir klar med någonting. Alla de utrymmen i huset som är hans är överfyllda med grejer som väller över alla bräddar. På båda sidor om huset ligger virke för tusentals kronor till olika projekt som han inte slutfört, ibland inte ens börjat med.

Dessutom hade han redan igår dragit fram en massa kartonger och skit som han skulle till återvinningen med.

Q var sur eftersom han inte fått i sig mat och svor åt mig och jag kände för att flytta omedelbart. Vill inte bo i ett skrotupplag där folk bara fräser och skäller. Skällde gjorde jag ju för all del själv, Q satte demonstrativt på sig lurarna.

Efter maten gick jag ut med Nässla en stund och på vägen hem mötte jag Q och O som körde kartonger till återvinningsstationen. När Q kom tillbaka visade han sig vara villig att hjälpa till med att städa och fixa på gården. Sedan kom O och körde bullrig lövsug (totally in character!) och plötsligt såg det riktigt fint ut på gården. Imorgon ska jag torka av utemöblerna. Nu börjar säsongen! Krokus blommar för fullt med stora lila blommor. I höstas orkade jag inte sätta några lökar, jag hoppas att jag gör det i höst.

Så dagen vände till det bättre. Ändå känner jag mig lite svajig i humöret. Vaccinet är på väg, allt fler bekanta har fått – dock inte mamma eller svärmor ännu. Sommaren är på väg och med den en trolig ljusning och lättnad. Snart, snart.

Men hur blir det för mig? När lyfter min trötthet? När läker min hjärna? Det är dystra tankar som jag inte vill ta tag i riktigt.

Publicerat i Sjukdom | 3 kommentarer

Påskillustration

Glad påsk kära läsare!

Detta är mitt frukostbord. Jo, frukost klockan halv ett. Lite påskpynt, gårdagens tidning, saft och marmelad från Rekoringen. Mitt i allt tronar en brun kasse med mediciner från Apoteket. Den skarpögde skymtar även Q:s dosett och Y:s kortisonsalva.

Jag hällde upp teet i en mugg som påminde mig om Sunkstugan och då saknade jag den plötsligt. Sedan besinnade jag mig. Så skönt att vi inte har den längre. Allting har sin tid.

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Statistik

Skärtorsdag. Dålig dag idag, huvudvärk. Rehab med träning igår.

I lördags hade jag också ont i huvudet, det var också dag efter rehab.

Inte så konstigt kanske. Rehab är värt lite huvudvärk, ska berätta mer när jag mår lite bättre.

Gör en annan notering: när huvudvärken gått över är jag ofta lite ledsen och nere dagen därpå. Har inte tänkt på det tidigare.

Publicerat i Sjukdom | Lämna en kommentar

Mamma

Mamma måste jag ju också berätta om. Utredningen av hennes balansproblem och virrighet går vidare.

Magnetröntgen av hjärnan visade inga tumörer, det var ju bra. Men heller ingen normaltryckshydrocefalus. Däremot lite väl mycket atrofier (förtvinad vävnad) och så ärr efter en gammal infarkt i lillhjärnan som hon inte märkt av.

Jaha. Tecken på begynnande demens alltså. Demensutredning ska inledas.

Jag reagerar ganska lugnt först, kanske för att mamma verkar lugn. Messar sedan med syrran som är ledsen, hon har ju bättre koll.

Det behöver ju inte gå så fort enas vi om. Och att vi verkligen måste hjälpa henne att flytta hit snart.

Mamma. Som jag förstås älskar men som jag har ett mer komplicerat förhållande till än till pappa. Men det är mycket bättre nu. Styvfars sorti från scenen har onekligen förenklat vår relation.

Jag har sällan oroat mig för mamma, det var alltid pappa jag bekymrade mig för. Min stora skräck var att han skulle bli dement. Det slapp vi. Blir det nu mamma istället?

Pratar med henne nästan varje dag. Hon låter ofta rätt munter men säger att hon har ångest på morgnarna. Hon får fatt i en psykiater som skriver ut antidepressiva åt henne, och hon är mycket nöjd med det. Redan efter ett par dagar märker hon skillnad. Syrran och jag är lite skeptiska till denna snabba effekt – placebo? – men glada för hennes skull.

Pratar länge med syrran, som konfererat med kunniga kollegor. Depression är ett symptom på demens så det är inte omöjligt att medicinen hjälper långt. Men kanske behövs annat också. Blodtryckssänkande, blodförtunnande, bromsmediciner. Det är tydligen inte mamma så pigg på. Jag har ju alltid haft lågt blodtryck och bra värden! Sant, invänder syrran, men om du nu inte har det längre?

Hon berättar också att hon märkt mer av virrigheten än vad jag gjort. Eller är jag bara ouppmärksam? Berättat samma saker om igen har hon väl alltid gjort? Hittat dåligt också, hon har ju uselt lokalsinne. Mm, fast hon hade svårt att orientera sig i vår nya lägenhet, säger syrran. Och det spatiala tänkandet är typiskt en sådan sak som försämras. Och hon hade bara halvbra resultat på ett av de kognitiva testerna. I vanliga fall hade hon spikat det. Hon är ju smart och snabbtänkt.

Jo, det är hon. Fortfarande. Har alltid varit, fast hon påstår annat. Det dröjde länge innan jag förstod hur duktig hon varit i skolan och hur snabb hon var med att ta läkarexamen, tvåa i sin kurs, fast hon fick mig under tiden. Hon brukar annars framhålla hur begåvad pappa var, och styvfar.

Mamma. Så stark, dominerande och krävande. Men också kärleksfull och generös. Slösar med beröm och superlativer.

Hon ber mig skriva ett kort till Q:s födelsedag från henne. Är det inte roligare om du skriver det själv, frågar jag. Jo, det förstås. Hon grämer sig över att hon inte hinner posta det i tid, men det spelar ingen roll för Q. Han läser det och räcker det till mig. Nu längtar jag efter mormor, säger han.

Det tror jag det. Hon har älskat båda mina söner från första stund. En sådan underbar unge, utbrast hon efter de första minuternas umgänge med Q, och så har det fortsatt.

Jag undrar vad vi står inför nu. Jag är mer än vanligt glad åt att ha min syster.

Publicerat i Familj och släkt | 6 kommentarer