Vi kommer hem söndag kväll, sedan blir det måndag. Med besked.
När morgonbestyren är bestyrda skjutsar jag mamma till tåget och åker sedan till min sista sånglektion. Kommer dit i god tid så jag sitter i bilen i säkert tjugo minuter och övar lite.
Ingen sånglärarinna dyker upp. Hon har glömt mig, visar det sig.
Jag kör istället till en handelsträdgård där jag köper lite blommor till pappas grav och en stor vattenkanna. När jag kommer hem inser jag att jag glömt kannan i butiken.
Pianolektion med Q är dagens enda ljuspunkt, tack vare pedagogisnillet till lärare. Han förklarar grundläggande notkunskap, och eftersom Q har lätt för matte fattar han direkt.
– Men om en helton är värd fyra slag, då får den ju inte plats i en takt om man spelar tretakt?
– Helt rätt. Det där var en av de smartare kommentarerna jag har hört faktiskt.
Vi kommer hem till sur spelande Y som har slarvat bort sin tandställning i skolan. När middagen är klar och spelet ska avslutas blir han rasande och skriker.
Efter middagen spelar Q piano men är för trött och spelar fel och slår på pianot tills jag blir arg och då får han ett utbrott som varar i nästan en timme.
Håhåjaja. Men idag är det tisdag och Y:s fröken mejlar att städerskan hittade tandställningen i papperskorgen, prydligt inlindad i papper.
