Lösenordsskyddad: Illak

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Uncategorized

Tecken i tiden

Ännu en bekräftelse på att jag är tant (förutom stickning, korsord, Gudrunkläder och längtan att vara med i en bokklubb) – en tehuva!

Vet inte alls om en tehuva fyller något praktiskt behov hos mig, jag brukar mikra svalnat te. Men den är vacker och välsydd och gör mig glad. 

Den ska få en egen krok att hänga på när den inte används.

Tre familjemedlemmar har provat den som mössa under förtjusta fnitter. 

Publicerat i Uncategorized | 10 kommentarer

Lösenordsskyddad: Counting

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Familj och släkt

Pappas gravsten 

Igår monterades den (på Hitlers födelsedag, hade historikern noterat). Jag åkte dit och tittade på den, men regnet omöjliggjorde fotografering.

Idag var det helt annorlunda. Jag cyklade dit, det borde jag alltid göra. Pappa var cyklist i själen, fast han förstås inte cyklade alls de sista trettio åren, men han pratade oupphörligt om att återuppta det.

Nu cyklar han för evigt, med sina stora händer på styret och axelväskan på ryggen. När han inte sitter under ett träd med papper och böcker som blir blöta och skrynkliga, fast det märker han ju knappt. 

Texten är så här: Jag verkade tillfreds som bohem, författare, historiker och översättare. Jag såg människor, sökte sanningen och med mina nära roade jag mig likt ett barn.

Det är inte jag som har hittat på den, utan konstnären. Jag tycker mycket om den.

Och bilderna är underbara. Hon har precis fångat pappa. På första skissen hade hon ritat honom med uppnäsa, det bad jag henne korrigera och det gjorde hon genast.

Stenen är i gjutjärn, så när solen ligger på är den alldeles varm att ta på. De upphöjda formerna är lockande att peta och klappa på, eller att rita i bokstäverna med fingret.

Valet av gravplats blev rätt. Jag cyklar dit på en kvart. Skogen ligger alldeles nära, om natten hoppar rådjuren över stängslet. Det vet jag, för de betade av den blå penséen jag först satte i rabatten. På dagen är det nästan alltid folk där, ofta med hund, de går stigen runt den lilla sjön eller korsar begravningsplatsen. Men det är alldeles lagom, sällskap utan trängsel. 

Både idag och igår jublade koltrasten men igår kväll hörde jag också ett säreget sorgset rop från den lilla sjön, klyck-klyck-klyck. En citronfjäril ramlade genom luften när jag cyklade dit, och framme vid minneslunden såg jag en ovanligare fjäril: sorgmantel.

Jag är ledsen och glad på samma gång. Det är tröstande att vara där.

Publicerat i Uncategorized | 8 kommentarer

Lösenordsskyddad: Bortbollad

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Livet med Q

Lösenordsskyddad: Modig vs ärlig

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Uncategorized

Grymmast av månader

Det är något med vårljuset, som alla med depressiva anlag vet. Pappa blev sjuk och dog på hösten. Ändå är det våren som återkallar känslorna. 

Jag vaknar tidigt av att det tassar i trappan. Klockan är strax efter fem. Y kryper upp mellan oss och kryper tätt intill O, båda somnar om och sover djupt.

Själv kan jag inte. Jag kisar mot det vita ljuset som sneddar in genom persiennen. Bländande vitt, aprilljus förstärkt av snö 

Plötsligt tycker jag mig höra aktivitet i huset, Q som ropar eller viskar. Nu hittar han väl på något fanskap förstås. Jag smyger upp. Men huset är tyst, Q:s rum är mörkt och det hörs fridfulla andetag därifrån.

Spatt. Måste lugna mig. Smyger tillbaka och kryper ner i sängen, tittar en stund på Y:s docksöta avslappnade ansikte. Tittar på ljuset igen och tänker på Eliots dikt. Den handlar om precis detta, att våren är vacker men svår när det gör ont att leva. 

Jag kan bara den inledande raden April is the cruellest month. Men jag minns verben, tunga som slag. Breeding. Stirring. Mixing. Winter kept us warm.

Sen ska jag googla, eller titta i min Norton Anthology of Poetry från college. Eller kanske i den tunna vita bok med engelsk lyrik i svensk översättning som jag fick av pappa, tror det var i tjugoårspresent.

Sedan tänker jag snurrigt på att den hjälp vi skulle behöva med Q vore att en klok människa kom hem till oss och observerade oss alla och hjälpte oss att identifiera de värsta fallgroparna. 

Där någonstans somnar jag, trots ljuset.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar