Månadsarkiv: november 2016

Igår spolade det plötsligt på toaletten. Jag var ensam hemma och undrade om det spökade. Det var Meja förstås. Alla tvivel på om det skett överlagt är skingrade eftersom hon upprepat bravaden flera gånger. Frågan är vad hon gör innan. … Fortsätt läsa →

Idag är det ett år sedan pappa begravdes. Samma datum som John F Kennedy, apropå historia. Jag läser det jag skrivit om begravningen och minns. Den var fantastisk och jag är säker på att pappa hade tyckt det också. Sorgeår, … Fortsätt läsa →

Meja kallar de mig, människorna. Det vet jag. Inte för att jag kommer när de ropar, det skulle inte falla mig in. Men öronen rycker till, jag kan inte hindra det. Den störste av dem, han med den djupa rösten, … Fortsätt läsa →

I måndags var jag hos terapeuten för första gången. Efter en snabb sammanfattning av det senaste året frågade hon vad jag behöver hjälp med. Du verkar väldigt medveten. Ja, det är nästan så att jag undrar själv. Jag är lite … Fortsätt läsa →

Jag har tänkt att jag ska försöka boka in en social grej varje vecka nu när jag äntligen har lite tid. Framför allt för att det är roligt och för att jag behöver det, men också förstås med baktanken att … Fortsätt läsa →

I fredags morse innan jag och O åkte till Göteborg var jag på jobbet och blev avtackad. (Och innan dess var jag uppe mitt i natten och hämtade mamma vid tåget, tre timmar försenad. Hon var rörande tacksam. Du är … Fortsätt läsa →

Jag är ensam i mammas luftiga vackra våning. Det är en våning snarare än en lägenhet. Mamma själv är hemma hos oss och tar hand om barnen. O är på väg till sin uppväxtort för att träffa gamla vänner. Det … Fortsätt läsa →

Någon sorts. Jag har byggt en snölykta på altanbordet, bredvid parasollet, de som vi inte hunnit ta in ännu. Inuti står gravljuset som vägrade brinna på pappas grav.