Som kvinna ska man enligt vissa feminister vara orolig för att illasinnade män ändrar sin könsidentitet i akt och mening att få tillgång till kvinnors omklädningsrum.
För några veckor sedan var det ett förskräckligt tjatande om detta i media och jag hann bli besviken på en rad mer eller mindre kända personer som uttryckte bestämda åsikter om galenskapen i att ändra lagstiftningen så att det blir enklare att byta kön rent juridiskt. Ett argument som anfördes var ovanstående om omklädningsrum och liknande.
Sedan röstades lagen igenom i riksdagen och debatten avstannade.
När jag rullades upp på avdelningen på S:t Göran i fredags och förbereddes för operation konstaterade jag till min förvåning att alla mina tre rumskamrater var män. Visserligen hade vi rejäla draperier mellan sängarna men det var inte mer än decimeter emellan.
Nu störde det inte mig så värst och jag behövde ju inte stanna så länge. Men jag blev ändå förvånad, inte minst över att ingen förvarnade mig eller frågade om det var okej.
Å andra sidan hade personalen antagligen inte kunnat göra så mycket om jag hade protesterat. Det fanns inga enkelrum tillgängliga, hörde jag när en av killarna gnällde över att han inte ville sova på sal.
Jag kände mig inte det minsta otrygg när jag sov i samma rum som tre okända män men jag hade heller blivit rädd av att dela omklädningsrum med en kvinna som fötts som man.
Det är konstigt att man förväntas acceptera det ena men absolut inte det andra.
Helgas dagbok 
Men koherens är väl något som blivit komplett omodernt? Och definitivt inte något som mediadiskussionen sätter något som helst värde på. Cynisk kommentar från en som börjat dagen med att läsa om Portugals motsvarighet till Folklistan fast i form av en person en som gått från vänster till höger via olika partier, som är influenser och som hävdar att Agenda 2030 står förtäckt marxifiering och folkförflyttningspåbud. Och är den av kandidaterna till EU-valet som får mest mediauppmärksamhet, liksom som det verkar vara med Folklistan i Sverige.
När jag hör kommentarer som de du hänvisar till i första stycket så förstår jag ju varför det finns en slogan om att man inte kan vara feminist om man inte också är för transkvinnors rättigheter. Fast jag har svårt för intersektionalitetskravet. Jag tycker att om man slåss för någons rättigheter så är man inte konsekvent om man trampar på andra, men därifrån till att tycka att man kan bara vara en god förkämpe för någons rättigheter om man kämpar för allas rättigheter hela tiden tycker jag att det är många långa logiska kullerbyttor.
Heidi Avellan i gårdagens Sydsvenskan fångade den riktningen väldigt bra: ”En påminnelse om att det för många inte räcker att få uttrycka sin åsikt, allt går ut på tvinga andra att följa den.”
Det var ett väldigt träffsäkert citat!